Har då och då tänkt på hur språket kan te sig svårt att förstå även mellan svenskar som kommer från olika delar av landet. Ibland har samma ord helt olika betydelser och språkförbistring uppstår. En vän som kommer ifrån Arboga gjorde en knepig min då vi var ute på skogspromenad och jag visade en trevlig skogsglänta och sa:

-Här brukar vi majja på vårkanten.

Hennes ögon blev inte mindre då jag fortsatte:

-Vi brukar rida hit och ibland följer några ungar med och majjar.

Hon hade aldrig hört ett så löjligt ord för picknick och var övertygad om att vi menade att vi rökte marjuana och med små barn tillråga på allt. Picknick är väl ännu löjligare har nån sett en pick nicka.

Att säga till en norrman att man pular i trädgården är väl lite frispråkigt men

att säga till den samme att man pular med sina hästar börjar bli lite perverst.

En gammal kollega från Polen berättade att han var kanotfull i helgen vilket är än bättre beskrivning eftersom en full kanot blir lite vinglig.

En ungersk man kom in i tobaksaffären i vår stad och var mycket röksugen

varpå han sa med myndig röst till den unga tjejjen i kassan:
-Pippa!

När han visade med en gest hur han stoppade pipan, genom att göra ena handen som ett hål och stoppa andra handens pekfinger där i, då gick tjejjen ut och hämtade sin chef som fick köra ut snuskhummern.

En Brittisk herre hade för vana att knulla över till kiosken för att köpa cigg.

En man från mellansverige tyckte det var jobbigt att pöka med två hästar samtidigt i transporten varvid han nöjde sig att lasta en så det blev mindre pök. Vi skrattade behärskat eftersom dyliga skämt inte uppskattades av denne herre. Gonatt!

I många år har jag gnatat och tjatat om att träningen skulle gå lättare om vi hade en paddock och alltid fått samma envisa svar.

-Du får la rida i hagen eller i skogen dä ä ingen mening mä å betala för en kärringsandlåda.

Då har jag fått hålla tillgodo med en liten lerig gropig gräsplätt som oftast på grund av väder och vind varit oridbar. Tills.............

Gubben skaffar häst och den hästen inte vill gå ur fläcken för han har hittat mat på träningsplan.

- Nu är det jag som ringer till gräv-Anders så vi får en paddock, dä ä ju hopplöst att rida här.

Sen dröjde bygget inte länge och alla fick som de ville utom Herkules som tycker att det är dumt att färdas på oätbart underlag.

I was once like you are now, and I know that it´ s not easy 

to be calm when you´ve found something going on.

But take your time, think alot,

Why, think of everything you´ve got.

For you will still be here tomorrow, but your dreams may not.................

Har ni tänkt på att alla vi pengaslösande, fanatiska, enkelspåriga och prestigetänkande varelser (hästägare) kan delas in i olika fack. 

Ofta finns det en av varje i vart stall men om två av samma sort vistas på samma ställe kan det lätt bli konflikt.

Tävlings Tina: Hon lever för tävlingar och träningar ord som dessutom uttalas på värsta norrköpingsdialekt oavsett om hon kommer därifrån (täavling, träaning). Det är segrarna som räknas vägen dit är oväsentlig och gå ofta via ett antal sönderridna hästar och försmådda pojkvänner som får ställa upp och köra Pålle än hit och dit fast de hellre skulle varit hemma och spelat tv-spel.  Tävlingar är enda anledningen till hennes "hästintresse" och skogspromenader och sommarbete är inget av godo. Pålle är viktig så länge han presterar men gör han inte det så säljs han bums oftas med motivationen "han hade inte kapacitet för mer". Tävlings Tina har inte så mycket gemensamt med...

Naturliga Nina: Hon suger åt sig allt hon läser och ser om alternativmedicin, hovvård, spiritism, homeopati och karma på ett ibland lite för okritiskt sätt.

Hon har helt strukit veterinärer ur sin lista då dessa bara förgiftar Pålle med "butta" och finadyne.

Om Pålle har rymt ur hagen beror det sannolikt på att den ligger på en currylinje och då måste alltihop flyttas och Pålle nogsamt rehabiliteras med healing och chakra balansering fast i själva verket var haget trasigt och gräet var grönare på andra sidan. Hagstolparna är aldrig av tryckimpregnerat virke(gud förbjude) och allt foder är ekologiskt odlat och mycket svårt och dyrt att köpa.

Rediga Rosita: Hon drar sig inte för att högljutt kommentera och kritisera annat hästfolk kända som okända. Ingen har en sådan erfarenhet som hon och det talar hon om även om lyssnaren inte är intreserad. Hon omger sig gärna med tillbakadragna tystlåtna hästtjejjer som diskret håller sig i bakgrunden. Ve den som säger emot henne för hon är fullproppad med syrliga motargument.

Tyvärr går det inte alltid så bra när hon själv skall visa sina färdigheter men även då har hon sina fyndiga ursäkter: Det var en älg långt inne i skogen, en fluga flög förbi, tyglarna är kassa, det är fel färg på vojlocken osv....

Hon är och förblir bäst.

Tykna Terese: Ingen har ett så stort ordförråd på fula tillmälen på sin och andras hästar och assholehäst är bland de mildare uttrycken. Hon låter knytnävarna föra hennes talan då hennes häst alltid djävlas, ska till och djävlas eller djävlades igår.

Om man rider ut tillsammans med henne kan man bli rädd då det plötsligt kommer ett illvrål för att hästen tog en tugga gräs eller viftade bort en fluga.   Hon har tagit åt sig den delen av horsemanshipträningen att hästar är hårda djur som delar ut sparkar till höger och vänster men allt det andra struntade hon i eftersom hon tycker det är trams.

Tant Tyra: Hon är väldigt trevlig att umgås med för hon har alltid massor av prat i sig samt en fullknökad kaffekorg med till stallet.

Eftersom hon skaffat häst på äldre dagar och enbart för nöjes skull är det viktigt att njuta av tiden i stallet glömsk av gubbe,ungar, städning och matlagning. 

Hon pysslar likagärna om Pålle som rider på honom som för övrigt kan vara lite läskigt om Pålle inte är helt lugn, men vad gör väl det hon tycker om Pålle ändå.

Bonniga Berta: Denna tjej har fullt med tjyvknep som hon lärt sig av gamla "hästgöbbar" som visste hur en slipsten skulle dras. Hon talar alltid om märrar aldrig om ston och är den som sköter grovgörat i stallet som att köra traktorn, bremsa hästar om det behövs eller hjälpa till att hålla pålle liggande vid tex en kastrering genom att helt sonika sätta sig på dennes huvud. Hon är hjälpsam på ett ibland lite överlägset sätt som tex:

-Ge mej Pålle så ska jag visa dej.

Hon skrattar gott åt beskyddande Beata som vill sätta på sin häst ett extra täcke, då säger hon :- Dä går la ingen nöd på den.

Beskyddande Beata: Har en hel arsenal med täcken,lindor, medikamenter, och olika varianter på pälsglans. Pålle måste absolut ha täcke på sig om det regnar för han kan smälta bort, om det snöar för han kan frysa bort, om det blåser för han kan blåsa bort, om det är soligt för då kan han få i sig D-vitamin, om han står i stallet så han inte blir kall, om han rids så han inte blir stel och om han longeras av samma orsak. Benen lindas också ofta om han står i stallet,rids eller går i hage i den mån han får göra det med tanke på alla faror som lurar där. Trots att han är så "välskött" finns det ingen häst som har så många skador (verkliga eller inbillade ) som denna häst.  Om någon kommer med ett påpekande att denna behandling borde ha med hästar att göra svarar hon att hon vet att hon överdriver men hon älskar ju sin häst och vill vara "noga". Det är ren tur om någon upptäcker hästen under täcken med halskrage, benlindor, grälla huvor och svanspåsar så de inte tar fel och tror att det är Tomas Di Leva som står på alla fyra.

Fundamentalist Fia: Denna tjej har ett så kallat läshuvud och läser sig till sin hästkunskap. Hon hittar lätt sin nich inom hästsportsdjungeln och följer den slaviskt.  Hon förkunnar den "rena läran" för alla som vill hör på och även några till men utför övningarna med föga känsla och intuition då det ej behövs om man har en manual att följa. Det luriga med henne är att hon då och då omärkligt byter inriktning tex: akademiskt till western, till centrerad ridning, till, natural horsemanship osv..... då med motivationen "har jag alltid tyckt". Alltså kärleken är konstant men föremålen växlar.

Flummiga Fredrika: Om hon har häst eller marsvin är egentligen likgiltigt eftersom hennes träningsmetoder är desamma. En dags träning kan gott bestå av att ligga på Pålles rygg medan han betar. Ibland är hon väldigt tankspridd och kan gå med ett grimmskaft och tycka att Pålle följer så lätt fast hon glömt at knäppa fast honom. Hon är väldigt stolt över Pålle som hon anser uträttar storverk om han gnäggar efter henne, lyfter hoven spontant eller bara tittar sött. Om hon säger att hon bara skall rida en liten tur kan hon i sin vimsighet bli borta i timmar eftersom hon hela tiden upptäcker nya stigar att ta.

Akademiska Anna: Ingen lovprisar och avgudar sin tränare som denna tjej.

Hon har gått från att vara en helt vanlig enkel person intresserad av hoppning, killar, fester och dokusåpor till att säga sig vara konstexpert och mycket fördjupad i historiekunskap fast hon inte skulle känna skillnad på Monet och Michelangelo om hon så fick se dem i levande livet. Om barocken kom före renässansen är också kluriga frågor för vad brydde hon sig om gamla kungar i skolan.

Hela hästutrustningen är också utbytt till ett hutlöst pris med lång leveranstid då hon plötsligt insett att den gamla "engelska" "tortyrutrustningen"  inte höll måttet.  Sadeln liknar mer en fåtölj, stången är ofta av alta escuela modell och en såndära kapson är ett måste för att kunna jobba Pålle på rätt sätt.

Uttryck som "trycka bort ryggen" och "framåt nedåt" har fått en enorm betydelse.

Det ingår också i hennes plikter att vallfärda en gång om året till danmark för att beskåda stormästaren och låta sig inspireras av dennes mycket djupa kunskap.

Sherry har bivit en gudabenådad dryck och avnjuts helst i kristallglas istället för det gamla att dricka mellanöl i plastmuggar.

Hon är dock mycket mån om sin häst som helst är av modell PRE eller liknar en sådan mer och mer allteftersom träningen fortskrider.

Antingen om Pålle sparkar efter en fluga eller är lite allmänt orolig utbrister hon glatt.

_Nu är inte piaffen långt borta, titta så han sätter under sig och trampar!

Fikonspråk inom akademin:

vibrera stången, Hm,Hm litte vulgärt va ?

sänk ena höften,Fysiologiskt omöjligt eftersom höfterna sitter ihop.

travers,Inte det som hänger i garagetaket för att lyfta tunga delar.

versal,Inte stora bokstäver.

trampa i stigbygeln, Ja, inte vill jag ha dem på huvudet.

Gör en parad, Kan vara kul att visa upp sig om man är finklädd.

Efter att min debut på träningsplan med Pållan min inte gick så bra föll jag in i en självömkande depression och ynkade mig hejdlöst. Då jag satt vid köksbordet med gubben och drack kaffe kom det plötsligt en hästtransport in på går´n -en välmladnsvagn förstås. Det var värmlänskan som iklätt sig sin karaktäristiska hatt och rock och då hon gick med bestämda steg till vårt hus visste jag att ho hade nåt i kikarn. 

- Jag har hästen med mig, ta på dig lite mer kläder så får du följa med bort till grannen din(min gamle arbetsgivare som ägde hennes häst förut).

-Jag går ingentans jag är sur och vrång men du kan få lite kaffe.

Kaffe dracks och jag övertalades att gå med.

Vi gick ut och Gosivositullenullingen(döpt till Sixpack) lastades ur.

-Du måste gå med på vägen för Bubbinubben har tråkiga erfarenheter med bilar.

-Jag tar cyckeln för jag har ont i benhinnorna, sa jag

-Du får gå för Snuttepicken gillar inte cycklar heller.

Iväg tågade sedan banderiljären till fots och picadoren till häst.

Då hon sedan knackade på och visade sin stolta springare sken mannen upp och gick ut för att hälsa. Det blev ett kärt återseende. Gosenosingen gnäggade igenkännande och mannen snodde runt hästen och konstaterade att han var i fin form.

-Titta som han kråmar "sä", mös han och betraktade ekipaget som utförde skolorna på gårdsplanen under glada och ibland utländska tillrop.

Då och då stannade hästen framför mannen för att prata och kanske bli bjuden på en godsak.

-Sicken klok häst dä kan jag tala om, log mannen och undrade samtidigt vad alla snörena som vi akademiska ryttare vill använda var till.  Värmländskan tog på sig en viktig min och berättade om stång, kapson, spansk sadel och spöhållningen.

Efter en liten stund tackade mannen för sig och förkunnade att det var trav på TV som han nogsamt följde och vi tågade hem och fortsatte vårt ihärdiga hästprat. Efter en liten stund kom mannens fru på cyckel. Hon hade missat det förnämliga besöket och ville också hälsa på sin gamla häst.  Kaffe dracks på nytt och mer hästprat följde innan det var dax för välmländskan att dra hem med pickepackebubben.

Igår var det  en riktig pest dag. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur min maskin på jobbet har bråkat. Hur min gamla chef gör sitt yttersta för att sätta käppar i hjulen för mig genom att vägra skriva ut ett arbetsbetyg efter 10 års trogen tjänst på samma företag. Samt hur min bästa vän sedan 10 år har betett sig mycket svekfullt och inte längre kan axla manteln som vän utan tituleras numera störste skitstöveln i mannaminne. Men det vore att blicka bakåt på sånt som borde glömmas.

Maskinen är ju bara en maskin, facket får ta hand om gamla chefen och föredetta vännen som uppenbarligen inte ens klarar att ta hand om sig själv får förpassas i glömska.

Hellre då minnas något lustigare:

Huka er gubbar å gummor

Då jag skulle rida in min förra häst(som jag tyvärr fick sälja) läste jag i nån hästblaska hur man kunde tömköra på volt med inspänningstyglar som funkade ungefär som en gramantygel det vill säga 4 tyglar i handen(gör dumt och till ingen nytta). Detta bestämde jag mig för att prova trots att simultankapaciteten inte är optimal.

Den stolta springaren snördes ihop ordentligt och så bar det av till paddocken.  Där fick stackaren traska på alla möjliga sätt och "jobba med ryggen"(he he he ironi).

Min hund som alltid är med ute gick för sig själv och gjorde lugna hundsysslor tills.................

Jag såg att bokbussen var i antågande.  Det äldre paret som bodde på vår gård innan oss var flitiga boklånare och därför stannade bokbussen precis utanför paddocken och dit brukade traktens gamla vallfärda varje månad. Jag ropade i panik till en granne som var ute att vara bussig och släppa in hunn då jag inte kunde komma loss.

-Dä ä inga fara ho e bak laggårn och snokar så ho ser inte de,svarade han.

Försent, ett svart streck for förbi med ljudliga skall och morrningar ur hennes synvinkel vänligt menat men för en hundrädd är innebörden säkert någon annan.

Det tog ett tag för mig att linda av hästen alla trådar som han var smyckad med så när jag svärande och rytande och lerig kom in i bokbussen var katastrofen ett faktum.  Biblotekarierna hade barrikaderat sig bakom en grind. Ett äldre par stod naglade intill en bokhylla. En dam tryckte sina tillplockade böcker krampaktigt intill bröstet ifall hunn skulle stjäla dem och en hundvan herre hälsade glatt på hunn. Jag hälsade inte på någon utan röt värre än hunn och de redan rädda blev nog inte tryggare för det men hunn lommade ut så sakterliga   och pållen som lämnats åt sitt öde travade glatt runt i paddocken i fri form och utstötte välkomande gnäggningar.

Efter det (tror jag) valde bokbussen att stanna på ett annat ställe och det var nog lugnast så.

Ännu en dag då man skall jobba eftermidag och inte hinner med nåt vettigt.

Lika bra att då minna sig en stund av svunna tider.

Vi tar det säkra för det osäkra

Flera år efter att jag hade slutat jobbet på travstallet och börjat jobba i verkstadsbranchen fick en kompis praktik i det stallet som också är vår granngård.

Vi satt en sen kväll ute i trädgården och drack kaffe (inget starkare faktiskt) då kompisen plötsligt utbrast:

-Titta , en häst har kommit lös på gärdet!

-Är det en häst verkligen, ja kanske, svarade jag.

Kompisen behövde inte titta närmre utan sa tvärsäkert att det var hennes arbetsgivares mest välmertierade travhästar för honom hade hon kört så mycket att hon kände igen steget exakt. 

Hon ställde kaffekoppen och kastade sig i bilen och beordrade mig på plats bredvid för här skulle det samlas guldpoäng för rådigt ingripande.

Bilen sladdade in på granngården och dörren knackades på med bestämda nävar.

En inte riktigt nöjd man öppnade och undrade varför hans nattsömn hade störts.

-Jo du hästen din är på rymmen bort mot en annan grannes arabston och han har god fart.

-Va säger du , han går ju på andra sidan stallet och betar, kan jag tala om,svarade mannen.

-Nä Nä Nä, jag känner väl igen den hästen om det så skulle vara kolmörkt, envisades kompisen.

-Ja, ja kommer väl då får vi se,sa mannen och satte suckande på sig skorna.

Vi har grimskaft med oss strålade kompisen av iver att få hjälpa till och vi marcherade i gles formation för att fånga in den förvildade hästen.  Då vi kommit en bit såg vi mycket riktigt hur något travade längre bort.

-Dä ä ju en älg sa mannen.

-Nä, det kan det la inte va, vi får gå närmare,sa kompisen.

Vi gick en bit till och kom såpass nära att tillochmed hon kunde se att det faktisk var skogens konung som betade i klövern ett stycke bort.

Då mannen och vi vände hemåt sades inte så mycket  för ibland kan det kännas bra att umgås i tysthet och begrunda om man verkligen ser det man ser eller något helt annat..

Idag är det en sån här härligt grå dag då jag skall jobba eftermiddag och inget kan man ta sig för innan jobbet mer än det nödvändigaste. Då kanske det passar bra att jag presenterar den lilla hästhjord som dominerar vår gård.

Siglavy Capriola Zamora: Ett Lipizzanersto född -97 efter Bana Siglavy-9 undan Pluto Zantana.  "Plutten" som hon kallas är en liten (150cm ö.h.) genomsnäll pålla som jag ägt i ett par år.  Vi tränar akademisk ridkonst tillsammans och gör faktiskt en del framsteg. Hon har dock en del egenheter som han ge sig tillkänna i vissa situationer. Om vi tex. rider förbi en hage med glada hästar i eller om det förekommer en hingst i ridföljet kan hennes anor från spanska ridskolan komma fram på ett mindre kontrollerat sätt som den mycket svåra rörelsen paso y salto som innebär att hästen förflyttar sig framåt med en serie caprioler.  Och jag minns en gång då Zamora var ny och jag skällde som en bandhund på gubben som ville hålla på med kompressorn och traktorn intill paddocken då vi övade på diagonalslutor. Inte för att Plutten brydde sig då men när det senare kom ett torrt löv blåsande över snön var corbetten ett faktum så då fick jag även uppleva det om än ofrivilligt. I år har det dock inte blivt någon ridning än för Plutten har fått en liten bäbis som är 2månader nu och går under smeknamnet Tyko men förhoppningen är att han skall heta Maestoso Miramis vid registreringen. Lille Tyko föddes på Tyko-dagen och hann inte resa sig innan han visade sina hingsttendenser.  Det är en otroligt tuff och brådmogen liten herre men också väldigt orädd och läraktig. Han har hunnit med att träffa hovslagaren,hästtandläkaren folksamlingar och åkt transport utan problem då Plutten skulle till tandis.

Herkules: Detta är gubbens häst född-96 som är en salig blandning av Ardenner, nordsvensk,fjording och lite Lipizzaner som inte syns.

Herkules är snäll för det mesta men är av den bestämda åsikten att arbete skall utföras i mycket små doser och störst går först. Detta är väldigt likt gubbens sätt så de två har ett tyst samförstånd och tycker inte att jag skall lägga mig i förmycket då de tränar. Herkules har också tagit på sig papparollen till lille Tyko och uppfostrar denne på ett för hästar klokt vis (vad månne det bli av den lille?) När gubben köpte Herkules var hans ridkunskap ringa men efter ett litet tag skulle de ge sig ut för att inspektera staketen på bästa cowboyvis till häst förstås. Jag hade under en tid tyckt att gubbens stigläder var på tok förkorta och efter mogen övertalning hade han längt på dem(lite för mycket)

"John Wayne" red iväg  på uppdrag och efter en kort stumd hörde jag hovbuller och ett ihärdigt HOW HOW HOW!!!!!!!!!!!

Gubben kom i en enligt han själv rasande galopp tillbaks sittandes bakom sadeln med benen vilandes på Herkules bogar.  När jag då frågade hur det var med staketet svarade han att det var bra på ena sidan men resten hann han inte se och mer ville han inte prata om.

Zorro: Är en inhysing född-91 korsning nordsvensk/arab.  Han funkar bra som moderator iflocken och gör inget väsen av sig men backar inte heller när Herkules vill göra upp om vem som är hagens kung. Han står ofta med en förvånad min då de andra hästarna i hjorden sett eller inbillat sig att något farligt finns i hagen och flyr i vild panik.