I dag besökte jag värmlänskans gård ty där skulle det vara träning i akademisk ridkonst. Vår ridfröken Carin(som jag återkommer till senare) var där för att ge alla en portion ridkunskap. Men det var också en sorgens dag för värmlänskan ty en av hennes kära inhysingar skulle flytta till annat närmare stall.

Tårar och "plegg"

 Denna pålla skulle ju givetvis lastas i transport med allt var det innebar. Jag som kom lite senare bestämde mig för att inta en passiv roll och ställa mig lite på avstånd för det finns lika många metoder att lasta som det finns hästägare så de redan församlade fick sköta jobbet.  Pållan hade haft problem sen tidigare med lastning så en veterinär med "plegg" fanns också med och eftersom hon var vän till den förstunden mycket nervösa ägaren så hjälpte hon även till med lastningen. Medan v-länskan och jag stod utanför stallet och andades i takt med ägaren var veterinären och ytterligare en vän som kommit dit till hjälp inne och försökte förse den misstänksamma pållan med bandage. Efter en liten stund kom veterinären ut med skräckbudet att vännen blivit sparkad i huvudet.  Förvirring uppstod v-länskan gick åt fel håll, ägaren hickade och jag målade upp en skräckbild på hur hon låg medvetslös och blödde där inne.  När vi kom in stod hon på benen och var inte allvarligt skadad utan mera skärrad över vad som hänt.Några tårar fälldes samtidig med ett lättnadens skratt över att hon var oskadd v-länskan grät också för att det hörde till medan ägaren på nytt slutat andas. Då tog v-länskans handfallenhet plötslig slut och med en bestämd näve klafsade hon en stor klick kylliniment på den skadades tinning. Linimentet hamnade även i hennes öga så hon såg än mer rödgråten ut fast hon nu var glad igen och börjat prata om grillfester.

Det krävdes bara några försök sedan var pållan på och stod lugnt i transporten.  Då var det dax för avskedet som ånyo fick tårarna att rinna. V-länskan snyftade och ägaren snyftade och även vännen som blivit sparkad fällde en tår i samförstånd.  jag vill inte lägga någon sensmoral i denna händelse utan bara dela med mig av mina bästa tips då jag både gått på kurser och lastat o-taliga hästar med varierande resultat.

1. Försök att träna i förväg, man vet aldrig när man behöver åka akut till tex. veterinären och då har man inte tid att bråka och kanske riskera att hästen skadar sig ännu mer.

2. Använd hjälm om hästen är bråkig eller okänd, visst ser det töntigt ut men det värsta som kan hända är inte att man dör utan om man blir till en grönsak och pga fåfänga och tvingas låta anda hjälpa till med ens toabestyr.

3.Linda aldrig grimskaft runt handen, en tjej dog av att bli släpad av en häst på det viset.

4.Använd hanskar, nävarna blir odugliga för lång tid om grimskaftet bränner.

5.Ju stirrigare hästen blir ju lugnare måst du bli, två virrpannor gör ingen nytta.

6.Prova inga nya metoder i panik om din häst har gått på förut om än med lite fördröjning. Testa hellre sedan om det verkar vettit under lugnare förhållanden.

7.Var hygglig mot den som hjälper dig, de gör det endast för din skull och alla är inte så duktiga som du och kanske tillochmed är lite rädda. Om de blir för jobbiga be då att de går åt sidan för en stund. Osämja smittar även av sig på hästen.

8.Där våldet tar vid slutar konsten, detta gäller för all hantering och ridning.

Våldsamhet bevisar rädsla och okunnihet i en och samma person.

Detta är bara generella råd sedan finns det 1000 sätt att utföra själva lastningen på.

I did what I did in selfdefense with violence__violence feeds violence

 An eye for an eye__ makes all blind

I dag har inget gått vägen. Jag försökte hämta en ny mobil som jag beställt och då hade oduglingarna slarvat bort beställningen så jag gick till näste affär och där var di för dyra.  Sen tänkte jag handla hobbylera för jag kände mig kreativ då var affären nerlagd och nu är det kvällen och intet nyttigt har presterats denna dag förutom min lägsta verkstadslön som jag förtjänat mer än väl.   Det återstår endast att tänka tillbaks på ungdomens fröjder då jag jobbade i ett trav och avelsstall......

Männen som kunde tala om hästar

På gården där jag jobbade var det stor ruljans och hästar kom och gick.  Mannen som ägde stället hade en kamrat som också ägde en massa hästar men inget stall så några stod på gården för betäckning för att sedan på ett behändigt sätt slussas ut till förväntansfulla fodervärdstöser som skulle hysa pållorna under deras grosess.  En pålla "Ernie" hade kommit tillbaka från sin tös med stämpeln på sig att vara oridbar.

_ Du får ta å sitta opp på na får vi se om det ä som di säger, sa mannen.

_ Ja det kan jag väl men du får allt hålla i tills jag sitter riktigt på, ynkade jag .

_ Int kan jag hålla en häst som vill springa dä kan ja tala om för dig så opp mä dej så vi får se.

Sagt och gjort, jag kom mig såpass upp att jag hängde på mage.

Då exploderade det. Hästen for runt som en centrifug och i det tumultet skavdes chapsspännet upp och även undervarande ridbyxor så de hängde som en käck vimpel från mina ben och accentuerade ytterligare den goda farten. Hästen kämpade men jag höll i. Jag är så glad att stringtrosorna ej hade gjort sin debut hos vanligt sedligt folk på den tiden ty då hade nog inte männen kommit sig för att fånga den senare lösa hästen medan jag låg på backen och förbannade min och andras dumhet.   Som tur är, är min hästkunskap bättre idag och jag vet smidigare om än långsammare sätt att ta reda på om en häst går att rida.  "Ernie" löstes dock från sitt kall att vara ridhäst och fick njuta av sin graviditet i hagen och så vitt jag vet så fick hon flera föl efter det också.

    Så var dagen för att få hästarnas gaddar undersökta här.

Vi körde ett uppsamlingsheat i stallet där vi brukar träna och möttes av ett som vanligt trevligt uppdukat kaffebord och glada tillrop. Jag hade tvingat med värmlänskan som hjälp och ho e inte nödbedd utan stövlade in med bestämda steg för att mingla bland de frustrerade,bettprovande och kaffedrickande damerna som samlats där för att få tandtrollen räknade och skarpbetten raspade på sina guldklimpar. Minerna var överlag glada på de församlade trots att en del av dem blivit näpsta om felaktiga betsel, men vad gör väl det när ryttare är en så köpstark grupp som gärna hostar upp en halv tusing för att lägga ytterligare ett bett till högen.(Det är inte ovanligt att det blir ett helt träns att fästa bettet i samt att nästan alla går och lurar på att köpa ny sadel)

Jag är så dum!

Då det var Zamoras tur att bli undersökt passade jag på lätta på min tankebörda och fråga tandis om tandställning till hästar(jag är helt övertygad om att jag har hört någon nämna det).

Det blev ett gott skratt och även de som var upptagna med att diskutera annat stämde in. Men Tandis log överseende och svarade  på min fundering att det inte var någon bra och rimlig ide.  

Jag är van sen gammalt att folk skrattar åt mina frågor och gladdes åt att de hade kul.

Värmlänskan fyllde i med snusförnuftig min att den siste idioten är inte född än men jag hoppas att hon har fel för det räcker med stollar nu.

Sen var det nöjsamt att höra att då hon fick prata med Tandis som också kom från värmland så bredde hon på och pratade än mer tungomål och lade in ord som "jämt" och "töligt" och höjde på ögonbrynen så som man måste göra för att få till det rätta dialekt stuket.

Säg aaaaaah och sträck ut tungan!

Det hela avlöpte mycket smärtfritt och odramatiskt för hästarna då varken munstege eller brems användes och de kände väl att det var kompetenta nävar som raspade och insåg vikten av god tandvård. 

Gladast var pållarna dock när de fick komma hem igen och återförenas med gräset och övriga hästkamrater.

P.S Jag kommer att ställa frågan om tandblekning på hästar vid ett senare tillfälle D.S

Jag har lyckats med det för mig för ett par timmar sedan helt otänkbara-att skapa en blogg.  Trots att jag inte är en tävlingsmänniska så var jag tvungen (möjligen av "rene pure avensjuka") att börja blogga då min kompis "Värmlänskan" ringde och skrävlade å skröt som den värste storfiskare om sitt enastående sätt att förmedla sina kloka tankar på. Jag tänkte minsann inte vara sämre även om mina tankar är mindre kloka.

Jag har lärt mig att svara entydigt på diverse påhopp om att jag skulle vara gaa´rn att det är endast en sund reaktion på en tokig värld och det finns inte så många argument emot det. Tex: Om en timma skall ja ta å lasta min pålla Zamora och hennes lilla föl för att åka till hästtandläkaren då kommer cirkus Gustafsson att vara i full gång. Inte så mycket för att de är svårlastade ty de är mycket fogliga pållar utan mera för vad som sker runtomkring. Gubben ställer inte transporten på rätt ställe,pållarna har inte för avsikt att gå in på rätt ställe , gubben står inte själv på rätt ställe och jag får av detta inte heller nerverna på rätt ställe. 

Nedanför är en bild på en annan liten kär vän som gärna är med och håller ordning på allt som det krävs flera personer och djur för att utföra och tanken är mycket god men ibland går det på tok.

Vi höres!

P.S Jag skall börja läsa organisation och ledarskap så det blir väl bättre