Skämt ut mig förstås. Under den hemskt sega dagen med produktionsteknik ringde en go vän och bjöd med mig på fest och lokalutgång. Så trevligt det var att hälsa på henne på bygget med vin, grogg och hotshot. Där var även värmlänskan, granngårdskvinnan och trinda Amanda som har en bulle i ugnen och inte smakade starkt.

Jag försökte vara artig till en början och alla var glada. Värmlänskan var hjälpsam och målade tuttar på grangårdskvinnan som för kvällen önskade sig större och hon blev riktigt nöjd med resultatet.

Värmlänskan och trinda Amanda ville inte med ut men vi andra skulle rastas på Butlers och blev där avsläppta av värdinnans synnerligen välartade man.

Där dracks det grogg i parti och minut medan jag träffade på några gamla vänner. En av dem var en gammal arbetskompis som hängde vid baren och skelade påtänkligt men efter jag väckt honom bjöd han på grogg(vilket jag nog skulle avböjt)

Vi blev strax utkörda då vi inte anlänt dit förrän halvett.

Värdinnans snälla man skulle köra hem mig och det var då det brakade loss.

Varenda j-a gång någon jag inte känner kör hem blir jag åksjuk så även denna gång.500 m från hemmet fick jag stiga ur bilen och storspotta. Jag minns inte säkert men jag tror att någon gick med ut och jag försökte ursäkta mig för jag har lite fel på balansnerven i innerörat.

De var ändå snälla och jag fick åka sista biten.

Dagen efter var inget kul jag plågades av yrsel och vilade middag för länge enligt gubben som på lördagskvällen bjöd in en grannpojk för att titta på den obrukbara kärringen som gick tidigt till sängs.

Min lille gubbe gick frivilligt med på att åka till IKEA och jag kände att jag måste vara ödmjuk ty det är sånt som endast inträffar då det är skottår.

Jag var noga med att besöket skulle gå i demokratins anda då min finansiella kapacitet är minst sagt begränsad.

Lägg tebax för fan!

Jag sade frikostigt till gubben att han skulle välja bland diskborstarna och ta ut några riktigt fina. Gubben väljer tre gråa. Dessa vreds ur näven på honom och jag upplyste att det räcker med en grå och att man skulle ta olika färger.

Sedan var det dax att se på tyger.

-Gubbe lille vilka tyger tycker du passar till köksgardiner?

- Domma, sa han och pekade på de tristaste tygerna.

- Varför måste du välja de fulaste vi tar dessa i stället.

Sedan skulle gardinerna hängas upp i något, jag letade och grunnade på hur vi skulle gå tillväga. Till slut kom jag på en lösning och tog några gardingrunkor. Då stod gubben med andra dyra högteknologiska gardingrunkor och sa:

-Lägg tebax, för med domma som jag har kan en hänga upp gardiner på alla sätt och dom du har är kassa. (Gardinprofessorn HE HE)

Ja ja han fick som han ville.

Sedan skulle det handlas husgeråd iform av djupa tallrikar. Jag hittade jättefina i glas och frågade hur många vi behövde.  Ta två av var färg sa gubben dvs sex st. Vi måste ha tre av var färg sa jag och tog några till.

När jag efter en stund hittat ännu finare djupa tallrikar som jag ville förhandla om var gubben borta. Där stod jag som ett fån med en massa bråte i famnen och gubbuschlingen hade dragit fast att jag sagt till honom att hålla sig nära. Tur för honom att det finns mobiler för annars hade hans namn ropts upp i högtalaren på ett lite ofint sätt.

Ungefär så flöt dagen på jag bad om samtycke i de köp jag ämnade göra och gubben nekade och då var det bara att handla. Ibland höll han med mig och flinade då blev jag stött och förstod att hn var ironisk.

Sista inköpet som diskuterades var om vi skulle ha papperspåsar eller IKEAkassar.

-Vi har så många sånna,sa gubben

-Ja det stämmer då får vi ta en till bestämde jag och vi delade på arbetet- jag packade i och han betalade.

Demokrati?

Nån kanske tycker att jag inte var så demokratisk i mitt agerande. Men det var ju just der jag var , precis som i verkligheten fungerar demokratin på det viset att alla blir tillfrågade men sen skiter man blankt i vad de vill och vissa är naturliga härförare och vet vad som är bäst för sin trupp.

Gardingrunkorna som gubben valde visade sig vara helt odugliga ty dt var bara en tredjedel av vad som behövdes för att överhuvudtaget kunna sätta upp någon gardin.

Det kändes lite vemodigt att gå från praktiken sista dagen Just som man lärt känna folk och denna fredag hade jag inget annat än mockning att se fram emot.

Jag tog och ringde till min bäste vän och blev inbjuden på stört.

Den mannen sätter plåster på såren..................

Vi har känt varann så länge och varit tillsammans under de svåra åren på fabriken som gud glömde så det behövs inga krusiduller eller maner.

En semlekrans inhandlades och delades mitt itu av vana arbetarnävar som har ställt dragbrotschar och bytt borr samt ätit en del korv rakt ur paketen sedan 70-talet.

Den första kvarten sa vi ingenting utan åt så vi blev folk. Ibland räcker det att humma för att en riktigt god vän ska förstå.

Sedan pratade vi om gamla tider och jag fick reda på att två gamla arbetskamrater gått ur tiden då kräftan kom och tog dem.

Oftast har vi dragit jämnt men då och då har man känt sig mycket sårad av sällsamt dumma uttalanden.   Kan bero på hans svårighet att lyssna färdigt när man pratar samt att han aldrig vill läsa instruktioner men också min överlägsna förmåga att måla faan på väggen och lätt bli deprimerad. Hursom helst var det trevligt att få hälsa på och höra det senaste om de som är kvar på gammel fabriken... 

En grannfru ringde mig på "Jobbet" och var väldigt hänförd. hennes undersköne hästterapeut skulle komma och hon ville bjuda in mig för at se på underverket. Hon stod i duschen och hade bakat muffins och hennes man hade skickats ut på jobb. Denne hade i sin tur ringt till min gubbe och berättat att frun tillochmed rakat sig i armhålorna och gjort hårinpackning.

När jag var på väg hem ringde hon igen och sa att de hade åkt till en annan grannfru så det var dit jag begav mig. Denna fru hade även en väninna där och jag hörde ett väldigt kvitter innan jag kom fram till stallet.

Väl inne blev jag presenterad som en grannkärring som längtat efter att få se den stilige mannen. Mannen i fråga var mycket van vid det bemötandet och beklagade att han inte hade kostym så vi kunde dansa en sväng.

Mer kvitter från kvinnoskaran och grannfru 1 började oja sig över sina skador. Då hänvisade den bildsköne till sin fru som behandade människor och det var väl inte riktigt vad hon tänkt sig.

Han fortsatte på den pålle han höll på med och damerna lyssnade mycket drömmande till hans råd- lite för drömmande eftersom han fick upprepa dem några gånger.

Hästägarinnans gubbe körde in på gårdsplanen och hon berättade att han hade ont i knäna var vid den bildsköne kastade sig vid dennes fötter och tog av hans skor. Gubben såg förskräckt ut men damerna var förväntansfulla.

Den bildsköne tryckte på fötterna ,knäna och gjorde några rörelser runt gubben som såg förlägen ut. Jag tyckte att han skulle ta gummiklubban på dennes knän men då gick gubben in i sadelkammaren och tog en kopp kaffe.

Den bildsköne rätade även ryggen på en katt innan han for hem med ett gäng suckande kvinnor och en kaffedrickande man kvar i stallet.