Det kändes lite vemodigt att gå från praktiken sista dagen Just som man lärt känna folk och denna fredag hade jag inget annat än mockning att se fram emot.

Jag tog och ringde till min bäste vän och blev inbjuden på stört.

Den mannen sätter plåster på såren..................

Vi har känt varann så länge och varit tillsammans under de svåra åren på fabriken som gud glömde så det behövs inga krusiduller eller maner.

En semlekrans inhandlades och delades mitt itu av vana arbetarnävar som har ställt dragbrotschar och bytt borr samt ätit en del korv rakt ur paketen sedan 70-talet.

Den första kvarten sa vi ingenting utan åt så vi blev folk. Ibland räcker det att humma för att en riktigt god vän ska förstå.

Sedan pratade vi om gamla tider och jag fick reda på att två gamla arbetskamrater gått ur tiden då kräftan kom och tog dem.

Oftast har vi dragit jämnt men då och då har man känt sig mycket sårad av sällsamt dumma uttalanden.   Kan bero på hans svårighet att lyssna färdigt när man pratar samt att han aldrig vill läsa instruktioner men också min överlägsna förmåga att måla faan på väggen och lätt bli deprimerad. Hursom helst var det trevligt att få hälsa på och höra det senaste om de som är kvar på gammel fabriken...