Amazing Ann-Louise hade fått korn på en häst som hon bara måste ha till sin söta samling och jag blev tillfrågad om jag ville följa med(ha ha) och det ville jag. Det höll på tt inte bli så då jag på kvällen innan uptäckte att jag tappat min plånbok.

Hursom helst packade jag ändå och ordnade för djuren och 10 min innan avfärd hittade jag den på bilverkstaden där min bil var inlämnad.

Min gubbe som redan var i Norge var mycket orolig för vårt följe och svärfar om möjligt än mer skeptisk, men han skickade med en flaska vin.

Jag blev hämtad på centralen av A-L och vägen till Veitasrtond(eller nåt) var anträdd.

Värmlänskan skulle plockas upp samt även en hyrd transport.

Vägen är målet

Transporten hadde inte alla lysen och V-länskan ställde till ett herrans liv men lovade att fixa det bara hon fick ett specialspray som hon uttryckte det.

Det är viktigt med pauser så i Uddevalla stannades det för mat och strategsnack samt att V var nödig. I nordby var nästa stopp för handlande av mat samt att alla var nödiga.

Ytterligare stop i Sarpsborg där jag fick visat dem den för hästar så giftiga växten Stånds samt penga växling och V fick pinkat in även här.

Väster om Oslo var V nödig igen och så även norr om Hönefoss där hon även fick sitt specialspray som visade sig vara 5-56.

Hon luktade på sprayet och vi andra åt en glass.

efter ett tag hade vi så trevligt att vi började prata om döden och fet mat.

Alla hade olika visioner men jag tror ej att jag blev förstådd fullt ut men kul var det och alla var vid gott lynne.

Bergen har en tendens att bli högre och högre norr ut.

Vi såg en kulle utanför Oslo och blev betagna men nu började bergsknalarna bli höga på allvar.

Serpentinvägar, får och fjällbjörk

Vi tog en liten väg mellan Aurdal och Hemsedal som var mycket slingrig (tyckte vi då) . Efter ytterligare en paus för v ville hon köra och vägrenen(inga andra renar faktiskt) kom nära.

Vi passerade små galler i vägen och snart gick "VILDA" får och betade i kanten eller låg och såg på följet som tog god tid på sig att nå sitt mål.

Såg berget Skogshorn i fjärran ett berg med glaciär på toppen som jag besteg i min ungdom. Vi var tvungna att stanna även här för att denna gång se på fjällbjörk och nåt som liknade edelweiss.

I kvällninga var vi framme vid stugan i hemsedal.

MAT

Väl inne i stugan kom hungern smygande och allt skulle förberedas.

Värmlänskan är inte dum och ansåg att grillen måste passas så matlagningen föll på oss.

Efter tjöt och ätande samt två vinare senare tänkte vi klättra i berg.

Efter några meter blev vi höjdsjuka och vände hemåt ca 200 m från stugan.

Man har ju kommit till åren och det är vådligt att gå nerför men det hade gått bra om inte en värmlänska hade kommit i rullning och försökte dra med mig i avgrunden jag parerade i sista stund innan katastrofen var ett faktum.

En god natts sömn och så reveljen som uteblev.

Ingen hade tänkt att väcka mig som har det så svårt på morgonen utan de annars så högljudda kvinnsen tassade som möss och jag vaknade självmant.

Efter en kort frukost var det dax att städa stugan. Värmlänskan passade på att använda tiden till att spraya med sitt specialspray på bilens kontakt, men vi hade inte sketnat ner så farligt så det gick fort.

Upp upp och iväg

Vägen gick ständigt uppåt och vi kom till kalfjället. Där tog det stopp för att vi skulle beundra ny bergknallar och så fortsatte det ungefär hela vägen.

Den sista biten blev vägen till en stig med berg på ena sidan och fjord på andra inga marginaler för möte eller för att göra fräcka ställ i kurvorna. Här och där var vägen underminerad av stenbumlingar som rasat ned och gjort hål i vägen. 

Precis innan vi kom fram till en glaciär blev vi hejdade av en tjej och en farbror vi var framme.

En sån söt och snäll pålle

Pållen bodde på bergssluttningen och värmlänskan tog sats med ekipaget så det luktade lameller och gummi över hela nejden.

Den intet ont anande pållen stod och tuggade hö i ett litet skjul och gjorde inte stor affär av vår ankomst.

Efter lite trixande kom han in i transporten och stod där som ett ljus hela vägen hem.

 

Emelie

13 augusti 2008 20:44

go berättelse ha ha ha..låter ganska kul faktiskt ;) kram kram

http://kawa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj oj, örnen flyger igen!!!!! Nya inlägg att vänta. Denna gång är temat vårt avlånga land. ...

Slut på sötebrödsdagarna. Efter att ha pluggat till produktionsingenjör (som gick ganska lätt) och fortfarande inte fått nåt jobb eftersom det inte finns någon produktion var det bara att plugga lite till, denna gång är det elanläggningsteknik som gä...

Stor packning liten häst trycktes in i vårt följe och så bar det iväg. Jag hade bestämt sedan länge att detta var en ödeshelg, om Bent tyckte att jag var en dålig ryttare skulle jag aldrig mer ta order om min ridning utan återgå till naturen och leva...

Livet är så oförutsägbart. Idag 1500 red en ung tjej ut på sin häst för att för första gången se på omgivningarna i sitt nya fina stall.Plötsligt ramlar hästen och reser sig inte mer. Vi grannar strömmade till med goda råd. Brandkåren kom med selar o...

Nedräkningen har börjat till denne häst-Messias ankomst i sverige. Den lilla trestadstruppen har fått sin sista briefing av vår lilla tränare som åkt runt i stugorna och kritiskt granskat pållarnas bakbenssättning. Formen har inte varit på topp hos n...