Då jag jobbar nästan hela sommaren på pump-fabriken får man ta vara på små guldkorn av lediga dagar. Detta var en sådan dag.

Zamora, gubben och jag styrde kosan mot kinnekulle för att få oss en rejäl duvning i den akademiska ridkonsten samt se oss omkring och på nytt besöka de anrika bygderna runt kinnekulle då vi är tämligen historieintresserade.

Det är trevligt att åka dit för att träna då det inte är så omständigt och vi får ett bra och personligt bemötande.

Eftersom jag gått den senaste tiden på rosa moln vad det gäller ridningen eftersom piaffen börjar ta form kom jag ned några pinnhål på ridlektionen. Ibland kan man träna mycket på något så att annat grundläggande blir lidande, så var det idag då Zamora inte följde bettet helt korrekt. Det kändes lite som att jag behövde kalibreras och efter den första lektionen förstod både jag och pållen vikten av att kunna rida i olika former och att det är det som är hela tråden i ridkonsten.

Pizza och Tempelriddare

Mellan passen placerade vi pållan i en hage och åkte på tur.

Vi stannade till vid Arnäs men gick inte ända fram. Sedan bar det av till Forshems kyrka för att bevittna de intressanta relieferna.

Bilden av den förmodade svenske tempelriddaren är väl i sig inte så upphetsande men den gav utrymme för mig och gubben att drömma om att vi en dag skulle rida med blankvapen med hästarna i perfekt terre a terre.

Herkules skulle då representera det tunga rytteriet med lans och jag och Zamora skulle vara Mamlukerna med kroksablar.

Det blev även en tur till husaby källa samt senare en pizza i Hällekis.

Mer poletter trillar i och ännu ett bestick till lådan

Vid den andra lektionen finslipade vi traven och Christofer fick köra Zamora lite på slutet. Det är inte så ofta som man ser annan ryttare på sin häst så det var kul at se hur det såg ut.

Efter att ha pratat en stund och fått några visdomsord på vägen for en mör häst med vidhängande människor hem till Sopemaden igen för att ta vara på de nya verktyg vi fått för att så småning om lära sig rida.

Jag och min lilla pålla vågade oss till min gamla ridklubb för att där ta del av en helgkurs med den duktiga riddaren Birgitta Järnåker.

Dagen var extremt varm men började bra med återseende av en massa gamla vänner.

Både min gamla och min nya ridlärare skulle delta i samma kurs och resten av deltagarna var från vår ridgrupp samt värmlänskan som var först ut på plan efter mogen övertalning.

Hon red sin fina häst "Pickepackebubben"(Uttalas med dansk brytning enligt V) Det gick kanon och de fick till en fin öppna och Birgitta berömde.

Det var riktigt kul att min gamla ridfröken en inbiten engelskryttare var med på en akademisk tillställning och även de levererade med glans.

Att min nya ridlärare var duktig behöver inte nämnas för hon och Birgitta har tränat ihop i många år så inget nytt under den solen.

Jag som har svårt för nya situationer blev hemskt nervös och ville åka hem och höll på att inte komma upp alls men värmlanskan som inte förstår nervositet var hjälpsam och sa åt mig att andas och då kom även jag igång.

Efter lite tjyvtränande på parkeringen red vi in på banan.

Birgitta bad oss att vis hur vi tränar själva och det är det värsta som finns. Till råga på allt kom min ridgrupp som jag tränar ibland dit och tittade och jag kände kravens ok tynga mina axlar.

Zamora var fin och lyhörd så det gick bra och Birgitta berömde och tyckte att hon var fin.

Jag tyckte att Birgitta var bra och efter den lektionen fick vi beröm av åskådare och min ridgrupp(hi hi)

Den andra lektionen bytte vi till det gamla ridhuset med speglar och en dödligt farlig presenning. Zamora blev heltokig och ville inte vara kvar därinne så den lilla-Marie med söt-ponnyn Red Wind fick rida före medan vi bekantade oss med omgivningen.

Jag har sett Red Wind länge och känner mig glad över att hon har blommat ut till en jättefin ridponny sedan den lilla-Marie har börjat rida henne.

När det blev vår tur hade Zamora lugnat sig något och vi kunde rida.

Hon var väldigt trött men vi fick goda råd på vägen och Birgitta tyckte att jag hade bra timing och känsla och jag skall lita på min intuition.

HURRA FÖR MIN LILLA DUKTIGA HÄST!!!!!!

Vår älskade lille katt Jonny bråttom har lämnat oss.

Jonny levde farligt och har varit flera gånger på akuten så vi var övertygade om att han var en överlevare. Men en vacker dag tog han språnget framför en bil och blev så illa skadad att vi ej hunnit till veterinären.

När Skarprättarn på byn fick komma med sin bössa orkade han inte ens titta upp och vi tror att vi gjorde det rätta. Nu vilar han bland granar och björkar tillsammans med Salig Lillebror och Salig Leif och hans lilla kattsjäl fångar råttor och busar med andra missar i katthimmlen.

Jonny värmde våra huvudkuddar varje kväll och hade alltid tid för en pratstund. Vår söta lilla katt blev bara ett år.

"Johnny B., how much there is to see,
Just open your eyes and listen to me.
Straight ahead, a green light turns to red,
Oh, why can't you see, oh, Johnny B.?"