Jag tvingades ta ett steg åt det moderna, studera via telebild. 

Gubben och grannen hade ett sjå att instalera programmet som skulle visa mn lärare i göteborg på halva fönstret och hans whitebordpresentation på andra halvan.

Trots att jag inte har nån webbkamera hade jag ändå klätt mig denna tidiga morgon orolig över att alla andra kunde se mig ändå.

Jag satt där och tittade och hittade en liten knapp med en penna på-så kul jag kunde kladda på whiteborden och ritade en heroiskt utrustad häst en smiley och en ful gubbe på vad jag trodde var endast min skärm.

VE OCH FASA!!!!!!!  Jag såg hur min kreation växte fram bakom axeln på min lärare och det hade den gjort även på de andra studerandes skärmar och alla fattade att det var jag då det var bla en häst med.

"Du kan glömma dina ensamma stunder- du kan lita på teknikens under"

Då och då händer det att man får sina önskningar uppfyllda.  När jag var liten drömde jag om att det skulle komma hem några hästar som jag fick rida bara sådär utan planering. Idag ca 30 år senare blev det ett faktum.

Eftersom min lilla Zamora fortfarande är halt och väntar på veterinärtid var det med avundsjuka jag betraktade grannarna som kom hem för att träna i paddocken med sina hästar nordisen Krut och Halvblodet Zorro.

Helt plötsligt erbjöd sig Kruts matte att jag skulle kunna få rida honom.

Jag blev både glad och lite nervös eftersom jag tillbringat många timmar på akuten samt säkert 6 mån sjukskrivning och ett antal oläkbara skador såsom kotförskjutning i ryggen, totalhavererad axel, bruten svanskota, avsaknad av korsband, brutet näsben x2 , hjärnskakningar, brutna revben, diskbrock och den posttraumatska stressen som efterföljde alla ridolyckor som vissa uppkom av dåligt vett.

Barbacka!!!!!!!

Ingen av pållarna hade sadel vilket ytterligare utgjorde ett initialt problem som dock senare visade sig vara obefogat. Den stadiga pållen Krut var en riktig gentleman som förvisso hade lite svårt i början att förstå mitt språk då hans matte rider "engelskt" och jag akademiskt men han hajade snabbt och gjorde sitt bästa och vi fick till öppna och en liten skrittpiruett. Jag lade ckså ett bud på den fine pållen men då knep hans matte tag i tyglarna och jag förstår henne väl.

Sedan var det dax att sitt upp på den skyskrapshöge Zorro(ej Zorro i vårt stall utan grannZorro). Då jag återfått andningen kändes det nostalgiskt att komma upp på denne store fux eftersom jag förr red mycket halvblod men de sista åren har jag inte gjort det. Zorro hade ett stort steg som det tog några varv att komma in i under traven men sådant utan sadel är otroligt nyttigt för balansen och till sist fann jag mig tillrätta.

Det var kul att få rida nya pållar och det är inte bara att sätta sig upp och göra samma sak som med egna pållar för de är ju individer som har ett lite annorlunda språk så för mig skulle det nog ta ett par gånger innan vi presterade något medan en riktigt duktig ryttare känner in en ny häst på 5 min.Jag jobbar på det iallafall och hoppas snart kunna rida egen pålla.

Jag jobbade ett kort tag på ett travstall i en annan kommun. I detta stall fanns ett flertal hästägare som då och då provade sina pållars lycka på den stora travbanan Axvalla.  Denna gång var det "min" Pålle som skulle ut och känna på lite fartvind. Farbröderna som stod för stallet var av den åsikten att töser skulle mest vara med som trevligt inslag och skulle inte göra tunga sysslor. Detta kunde i längden bli lite tråkigt då det mesta av stallgörat för dem räknades som tungt tex att tömma en kärra med skit. Skulle jag nån gång råkat göra det ändå skällde den ene ut den andre att han hade utnyttjat mig.

På tävlingsdagen var jag där i god tid för att göra iordning min Pålla detta beundrades hejdlöst av farbröderna som tyckte jag var enastående med alla borstar och när manen flätades hämtades tillochmed en anna gubbe för att besiktiga och beröma jobbet. Men när transportskydden skulle på sträcktes fyra nävar fram och skulle hjälpa för det var inte bra för min rygg att stå böjd och trixa (varför tänker ingen så nu när det behövs?) Resan dit var ganska kort och jag samåkte med hästen och två av farbröderna då det var bättre för mg att åka i deras nya bil och inte behöva frysa i "sketmercan" som de andra stuvade in sig .

Vi kom i god tid till loppen och det var nog tänkt så eftersom den sociala biten är väldigt viktig för många travfolk. Även den för dagen utvalda travkusken var social och skulle bara köra 3 lopp så han hade gott om tid. Han hade dessutom tagit med en alldeles egen stalltjej som höll honom i ett järngrepp. Tjejen pratade mest snusk och körsvenen blev då och då förlägen. Alla bestämde sig för att gå och äta och där inne berättade jag för honom att jag ägde 2 travpållar som dock avslutat sin travkarriär men han höll med om att deras härstammning var intressant. Längre kom vi inte förrän hans stalltjej skrek: HAR NI SETT ATT DEN FAAN VÄGRAR ATT TA AV SIG MÖSSAN NÄR VI SKALL ÄTA,  OCH DET ÄR FÖR ATT HAN SER UT SOM EN MÅNLANDNINGSBANA PÅ SKALLEN! Kepsen rycktes av Körsven och en tösnäve smaskade till flinten ljudligt. Jag log behärskat men de andra som heller inte hade nåt vidare hår skrattade så pyttipannan for över bordet.

(Senare i livet blev jag jobbarkompis med tjejens far och fick då förståelse för hennes inte allt för artiga sätt)

Efter maten var det dax att sela på och jag blev handräckt precis som en läkare. Värmningen gick bra och hästen togs in i boxen för en stunds vila.

Just då fanns det inte mycket för mig att göra och jag sade att det nog var lite kyligt i vinden. En "björntröja" sträcktes fram och jag behövde inte frysa mer.

SICKEN DUM GUBBE

Jag gick lite fram å tillbaka för att titta på folk och fäste ögonen på två flitiga tjejer som tog hästen från en mera namnkunnig tränare med ett sällsamt dåligt humör och taskig ledarstil. Trots tjejernas slit var han inte nöjd utan skrek som en bandhund medan de selade av hästen som tydligen inte gjort så bra ifrån sig på banan. Då denne tränaren sedan gick för att endast själv få mat medan tjejerna tog sig en välbehövlig paus sedan han gått runt hörnet kom vi att prata en stund. De var inte nöjda med sin anställning och skulle avsluta den snarast ty tränaren deras var känd för sitt dåliga lynne. De hade tänkt sig att fortsätta med hästar dock ej med dressyr som var lika roligt som att se målarfärg torka och defenitivt inte mera trav efter denna tur till banan. Jag tyckte lite synd om dessa förstunden kedjerökande och tandgnisslade tjejer men vi hann inte prata mer för de hade sysslor att utföra innan tränarn kom tillbaka.

Slutet bara delvis gott

"Min" pålle kom på tredje plats och när hon gick över mållinjen blev jag nupen hårt i armen och lovad maltwiskey av ett glatt stalgäng. Dagen hade varit lång och jag satte mig i boxen med min pålle för att prata en stund och nån tittade över boxkanten med förvånad min.

- Du kan inte sitta där gubbarna pissar i boxarna det gör alla på travet.

-BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!

Visst har hösten sina fördelar. Ibland hinner man ta en skogstur mellan läxorna och tänk vad man kan hitta.  Fast dessa är av lukten att döma ej ätbara.

Så satte jag allt på min moped och begav mig på kräftskiva till en kompis i grannbyn. Gubben som skulle jobba helg valde att ta bilen för att kunna ta sig hem i tid och ej frestas att smaka på nubben.  Det började lugnt med uppdatering på gamla vänner man ej sett på länge medan kräftor åts och nubbar sveptes.

Eftersom spriten ej helt öppnat struparna på oss blev det mest finska visor till att börja med. Folket som var där bestod av bilentusiaster med skinnvästar och myggjagarna stod på rad i hallen samt några barn och kompisens mor. Någon började citera "Ljungbacka Erik" framförallt kräftskivan då Lisa kom med brödrosten och fick smaka på det mesta.  Detta lossade de sista tungbanden och skrålet kom i gång.

En trubadur med konstfärdig frisyr och gitarr dök upp och spelade gamla goa låtar och efter 1,5 vinare och 8 nubbar tycker man att man sjunger otroligt bra.

Elvis avlyssnades och husbonn stod högtidligt med blanka ögon då "In the ghetto" spelades.En låt som förövrigt vår trubadur gjort svensk text på.

Kompisen som bjöd har en ny kille som hon trolovats med på drive in bio i Rättvik och denne visade sig ha ett outtömligt historieintresse.

Böcker i mängd förevisades och diskussionen om när sverige blev sverige behandlades nogsamt och släktskap med folkkungar och Erikar bevisades och även ett släktband mellan mig och de boende härleddes från Gustav Vasa.

 De flesta gick hem i lagom tid och då klockan var över 5 var det dax för mig att åka hemåt.

Inget funkar felfritt och mörkrädslan smyger på

Mopeden gick felfritt i 3km av de 6km som hemvägen var sedan började den hacka och stannade. Jag var fast mitt ute i obygden i mörkret dessutom.

Mörkrädslan slog klorna i mig och jag tyckte mig se malmannen flyga över trädtopparna för att slå klorna i mig. Som tur var hade jag mobilen och gubben fick rycka ut och hämta mig. Den stendöa moppen fick lämnas vid godtemplarhuset för att hämtas senare. Förmaningarna haglade och jag kröp i säng med värk och ångest och det var sannerligen inte bättre då jag vaknade och dagen gick till spillo.

  " Olof han var full, Torbjörn ramla kull, Ola han var efterbliven,

    Gösta visa över tiden,  Men de fanns ju de som var ännu hemskare

    Torsen hällde brännvin i ett glas till Karin Söder"

                  Eddie Medusa-E Hitler-Errol Nordstedt

"They hurt you at home and they hit you at school

They hate you if you´re clever and they despise a fool

Till you´re so fucking crazy you can´t follow their rules

Aworkingclass hero is something to be............"

                                                  
                  Lennon

Nja inte än men det tar sig.  Jag har aldrig haft intresse av ekonomi oh därmed inte lagt två strån i kors för att lära mig något om det. Gubben har betalat alla räkningar (ej finansierat dem).

Då jag började skolan blev jag chockad över att vi skulle läsa produktions ekonomi samt göra svåra övningar i exel som jag inte behärskade. För andra kanske det är småsaker men jag tyckte att det var höjden av ångest eftersom jag ville slippa detta.   Men efter lite nattränande och försummelse av annan aktivitet börjar den ekonomiska delen av hjärnan vakna ur sin koma.  Detta visade sig när läraren sa att jag hade gjort rätt och dessutom de snyggaste uppställningarna********(Eget beröm luktar illa men det var han som sa´t.)

Annars inte så mycket nytt
Mesta tiden går åt till plugg och det sociala blir lidande men lite hänger man ju med.

Det blev ingen häst till den hästsugna kompisen så man får hoppas att hon har bättre tur med gården som hon skall titta på. Jag tror att hon så småningom hittar drömhästen om hon tar sig tid  och letar på de rätta ställena som förvisso är svåra att hitta. Jag såg ett trevligt "objekt" på helgens utställning som skulle vara perfekt en mycket snygg,trevlig och välstammad Lipizzaner herre på 4 år som jag själv ville lägga vantarna på om inte mina studielån varit så begränsade. Gården hon tittar på ligger dessutom nära ett PRE stuteri så hon har alla förutsättningar att hitta en livspartner där. 

Värmänskan vill också hjläpa till och letar häst för brinnande livet och förmodligen dröjer det inte länge förrän hon har ett 10 tal pållar på G då hon lätt skaffar sig kontakter.

Egna pållar tar igen sig efter helgens bravader då Zamora har lite ont i hoven och väntar på vår hovis. Herkules håller sitt grepp som hagens polis men det är synd om stackars Zorro.  Han har fått en otäck sjukdom som gäckar alla veterinärer både på Åby och Skara. Kanske kan det vara Erlichios men inget tyder klockrent på det och imorgon skall stackarn på nytt läggas in på djursjukhus hoppas att de hittar något så han inte behöver gå och ha ont.

Så var dagen D här.

Efter gårdagens resa som nog var lång och påfrestande för hästarna men desto angenämare för oss med trerätters på hotell i Strängnäs medan de små liven tuggade hö och knastertorr pellets i en mycket liten box på tävlingsplatsen.

Vi tyckte att vi hade gott om tid på morgonen och jag hade gjort ett upplägg som verkade hålla.

Promenad med pållarna

mat för de samma

Grooming och knoppning

Träning

fika

omklädning

Så blev det inte alls som tänkt då tävlingsledaren ropade ut att det var fem minuter till start för oss.  På med skjortan och lite vaselin på de mest utsatta ställena så var det dax att gå in.   Tyko (MIRAMIZ) som skött sig exemplariskt hade nu helt glömt sina mane´r och sprang som en vettvilling runt stackars gubben som fick hålla han då Zamora visades.  Min fina skötsamma pålla kom dock på 3:e plats med 37p Då vinnaren fick 38p.

Sedan var det dax för fölchampionatet "tjena" och vi bytte häst. Den lille var nu ifrån sina vätskor och klättrade upp på min rygg stegrade skyggade för en andlös publik och visade piff,paff och blamage. Vi slapp att visa honom i trav för hand då domaren bedömde att det var risk för liv och lem.

Sedan släpptes Tyko lös för att bedömmas i frihet och katastrofen var nära.

Full fart mot domare och sekreterare som viftade med pärmar och kjolar för att freda sig då den grå missilen satte kurs emot dem. Prisutdelare och funktionärer känd sig föga trygga bakom det lilla dressyrstaketet och en barnvagn med tillhörande barn vid prisbordet rullades ut i en hast.

Domaren tackade för uppvisningen och då vände min lille dockpålle och kom så fint på inkallning. När vi sedan ställde upp framför domaren ställde han sig och pissade länge och väl och jag såg vinsten fladdra iväg.

-FÖLCHAMPION MAESTOSO MIRAMIZ 49p!!!!!!!!!!

Jag trodde inte mina öron vi vann och kvalade in till Best in show.

I best in showklassen gick det bättre och jag kom inte undan att visa i trav. Jag fick gå efter som en drever-ägare för att det skulle gå någotsånär och jajemen vi stod reservechampion och blev lovprisade av domare hingsthållare och andra deltagare.  Krav ställdes också på att pöjken skulle få bli hingst så vi får se hur mitt tålamod räcker.

Efter en lång dag och resa var det nog allra bäst för pållarna att få gå ut i sin hage och ta igen sig och lera ner sig igen.