Så var det tänkt att lördagen skulle gå i flitens tecken med hästträning och färgläggning av den berömda serien.

Dagen började hurtigt med kantarellplockning. Jag tog med hunn och lillkatten Jonny ut i skogen svampar plockades och jag vaknade till men på vägen hem blev jag upprörd och glömde bort att locka med lille Jonny som ej anmäldes försvunnen förrän en timma senare.

Värmlänskan anlände och vårt köksbord förvandlades till ett slagfält av kaffekoppar, färgpennor, papper,mobiltelefoner och bullar som var sisådär.

Vi skrattade nöjt åt serien som var full av små finesser och v-länskan tyckte vi skulle ringa hit mannen och frun på fika och översyn.  Mannen kände sig dock ej upplagd för visit men han skickade iväg frun på cykel.  

Vi hade en trevlig fikastund då vi berättade anekdoter även sådana som frun inte hört förut men som jag kunde bjuda på nu när jag har lagt en tid bakom mig.  

Upp i sadeln

Sedan var det dax för mig att träna min Pålla medan V-länskan fick hålla reda på lille Tyko. Jag som under några dagar beklagat mig att Pållan vari lite trött fick ångra mig då täningen gick ganska bra. När vi var klara förärades även V-länskan med en liten ritt och det var kul att se sin Pålla på håll. V-länskan har dock ett väldigt mustigt språk då hon rider och det kunde ibland vara svårt att urskilja om hon var glad eller arg men Pållan tog det med ro eftersom fölningen nog gjorde henne gott och hon blivit mycket lugnare.

Under ridningen kom gubben hem och jag berättade det tråkiga med lille Jonny och han gav sig ut på skallgång eftersom det var ca 200 m från gården jag hade tappat bort honom så såg det inte ut som om att han skulle komma hem själv. Gubben hade dock hittat honom 300m bort där den lille hållit sig och återseendet blev kärt.

In i dimman

Då vi ätit för andra gången var det på tiden att börja på rödvinet och allt eftersom det hade sin verkan blev tonen friare och jag kände för att visa på min musiktalang.  Jag spelade Wermlandssången och  värmlänskan stämde upp för full hals och intog en Napoleon pose med handen på bröstet. Vi spelade även Beethoven,Wagner och Peterson Berger innan fingrarna slutade funka och vinylplattorna kom fram och BOB Marley avspisades.

Värmlänskan drack nu direkt ur bag in boxen och vi skrålade för fullt och min lille gubbe beordrades att sätta på karaoken.  Den stackarn tänkte emellertid inte stanna kvar och lyssna till väsendet utan låste in sig på vinden. Detta krävde nytt vin och en flaska sangre de toro öppnades.

Snart blev det mer hickande än sång och gubben fick köra hem v-länskan då klockan var över 4 på morgonen.  följande dag var ej så produktiv utan gick åt att fundera över meningen med livet.

" If you know your history- then you would know were you comming from

 Then you wouldn´t have to ask me- who the heck do I think I am"
  Bob (the one and only) Marley