I dag har inget gått vägen. Jag försökte hämta en ny mobil som jag beställt och då hade oduglingarna slarvat bort beställningen så jag gick till näste affär och där var di för dyra.  Sen tänkte jag handla hobbylera för jag kände mig kreativ då var affären nerlagd och nu är det kvällen och intet nyttigt har presterats denna dag förutom min lägsta verkstadslön som jag förtjänat mer än väl.   Det återstår endast att tänka tillbaks på ungdomens fröjder då jag jobbade i ett trav och avelsstall......

Männen som kunde tala om hästar

På gården där jag jobbade var det stor ruljans och hästar kom och gick.  Mannen som ägde stället hade en kamrat som också ägde en massa hästar men inget stall så några stod på gården för betäckning för att sedan på ett behändigt sätt slussas ut till förväntansfulla fodervärdstöser som skulle hysa pållorna under deras grosess.  En pålla "Ernie" hade kommit tillbaka från sin tös med stämpeln på sig att vara oridbar.

_ Du får ta å sitta opp på na får vi se om det ä som di säger, sa mannen.

_ Ja det kan jag väl men du får allt hålla i tills jag sitter riktigt på, ynkade jag .

_ Int kan jag hålla en häst som vill springa dä kan ja tala om för dig så opp mä dej så vi får se.

Sagt och gjort, jag kom mig såpass upp att jag hängde på mage.

Då exploderade det. Hästen for runt som en centrifug och i det tumultet skavdes chapsspännet upp och även undervarande ridbyxor så de hängde som en käck vimpel från mina ben och accentuerade ytterligare den goda farten. Hästen kämpade men jag höll i. Jag är så glad att stringtrosorna ej hade gjort sin debut hos vanligt sedligt folk på den tiden ty då hade nog inte männen kommit sig för att fånga den senare lösa hästen medan jag låg på backen och förbannade min och andras dumhet.   Som tur är, är min hästkunskap bättre idag och jag vet smidigare om än långsammare sätt att ta reda på om en häst går att rida.  "Ernie" löstes dock från sitt kall att vara ridhäst och fick njuta av sin graviditet i hagen och så vitt jag vet så fick hon flera föl efter det också.