I dag besökte jag värmlänskans gård ty där skulle det vara träning i akademisk ridkonst. Vår ridfröken Carin(som jag återkommer till senare) var där för att ge alla en portion ridkunskap. Men det var också en sorgens dag för värmlänskan ty en av hennes kära inhysingar skulle flytta till annat närmare stall.

Tårar och "plegg"

 Denna pålla skulle ju givetvis lastas i transport med allt var det innebar. Jag som kom lite senare bestämde mig för att inta en passiv roll och ställa mig lite på avstånd för det finns lika många metoder att lasta som det finns hästägare så de redan församlade fick sköta jobbet.  Pållan hade haft problem sen tidigare med lastning så en veterinär med "plegg" fanns också med och eftersom hon var vän till den förstunden mycket nervösa ägaren så hjälpte hon även till med lastningen. Medan v-länskan och jag stod utanför stallet och andades i takt med ägaren var veterinären och ytterligare en vän som kommit dit till hjälp inne och försökte förse den misstänksamma pållan med bandage. Efter en liten stund kom veterinären ut med skräckbudet att vännen blivit sparkad i huvudet.  Förvirring uppstod v-länskan gick åt fel håll, ägaren hickade och jag målade upp en skräckbild på hur hon låg medvetslös och blödde där inne.  När vi kom in stod hon på benen och var inte allvarligt skadad utan mera skärrad över vad som hänt.Några tårar fälldes samtidig med ett lättnadens skratt över att hon var oskadd v-länskan grät också för att det hörde till medan ägaren på nytt slutat andas. Då tog v-länskans handfallenhet plötslig slut och med en bestämd näve klafsade hon en stor klick kylliniment på den skadades tinning. Linimentet hamnade även i hennes öga så hon såg än mer rödgråten ut fast hon nu var glad igen och börjat prata om grillfester.

Det krävdes bara några försök sedan var pållan på och stod lugnt i transporten.  Då var det dax för avskedet som ånyo fick tårarna att rinna. V-länskan snyftade och ägaren snyftade och även vännen som blivit sparkad fällde en tår i samförstånd.  jag vill inte lägga någon sensmoral i denna händelse utan bara dela med mig av mina bästa tips då jag både gått på kurser och lastat o-taliga hästar med varierande resultat.

1. Försök att träna i förväg, man vet aldrig när man behöver åka akut till tex. veterinären och då har man inte tid att bråka och kanske riskera att hästen skadar sig ännu mer.

2. Använd hjälm om hästen är bråkig eller okänd, visst ser det töntigt ut men det värsta som kan hända är inte att man dör utan om man blir till en grönsak och pga fåfänga och tvingas låta anda hjälpa till med ens toabestyr.

3.Linda aldrig grimskaft runt handen, en tjej dog av att bli släpad av en häst på det viset.

4.Använd hanskar, nävarna blir odugliga för lång tid om grimskaftet bränner.

5.Ju stirrigare hästen blir ju lugnare måst du bli, två virrpannor gör ingen nytta.

6.Prova inga nya metoder i panik om din häst har gått på förut om än med lite fördröjning. Testa hellre sedan om det verkar vettit under lugnare förhållanden.

7.Var hygglig mot den som hjälper dig, de gör det endast för din skull och alla är inte så duktiga som du och kanske tillochmed är lite rädda. Om de blir för jobbiga be då att de går åt sidan för en stund. Osämja smittar även av sig på hästen.

8.Där våldet tar vid slutar konsten, detta gäller för all hantering och ridning.

Våldsamhet bevisar rädsla och okunnihet i en och samma person.

Detta är bara generella råd sedan finns det 1000 sätt att utföra själva lastningen på.

I did what I did in selfdefense with violence__violence feeds violence

 An eye for an eye__ makes all blind