De små räksläktingarna gråsuggorna röner inte mycket uppskattning men trots det är de riktiga överlevare. Dessa små pansarklädda apostlar tillhör en uråldrig grupp evertebrater som finns i många olika arter både på land och i havet. Man kan undra vad de gör i sin ljusskygga verksamhet men om man går ut med en ficklampa på natten vågar de sig fram för att leta föda och kanske roa sig en smula. Utan dessa ouppskattade vänner skulle även vi dö ut så småningom.

Den utomordentliga fotovirtuosen Ann-louise pryder sin blogg med tjusiga närbilder var dag, själv lyckas jag inget vidare men övning ger färdighet. Trädgården är väldigt eftersatt detta året men även ogräs är vackert.

Var 6:e vecka kommer vår husgud och massör Anki på besök för att ge alla våra pållar massage.  Då står glädjen högt till tak och denna gången var hon extra efterlängtad då jag tycker mig ha förlorat allt "hästöga" och  lilla Zamora varit halt (förmodligen av ett mugganfall på ena benet).

Anki är alltid positivt inställd och mycket världsvan då hon har ett par fötter med i både trav- och westernvärlden.  Och för en annan bonne är det spännande att höra vad som händer i den stora hästvärlden.  Denna gång berättade hon en tragisk historia om en tjej som ej kunnat hantera sina sporrar och gjort ordentliga sår på sin häst inför en stor tävling då Anki var veterinärassistent. Det är skrämmande vad folk gör med sina hästar och mitt dåliga samvete med tanke på Zamoras hälta bleknade lite vid denna jämförelse. Det visade sig emellertid att hältan inte var kvar och Zamora var i fin form så det bådar ju gott.  Alla hästar i stallet var förövrigt i fin form då särskilt Herkules som var i mycket rund fin form och då jag sade att han har faderskänslor för lille Tyko tyckte hon det såg mer ut som han hade moderskänslor med tanke på hans mage.

Min gubbe som en tid lidit av verk i knäna och inte sökt läkare trots att jag varnat för rullator och hotat att göra Lachmantest fick en snabb behandling med stämgaffen och myste förnöjt av att bli lite ompysslad av kvinnlig fägring.

Sedan dracks  förstås det obligatoriska kaffet av alla utom Zorros Lena som ännu inte fyllt trettio och uppnått den ansenliga åldern då man vet att uppskatta denna dryck. 

Efter massagen tvingade jag Anki att titta på hur Zamora jobbades från marken och om hon kunde se någon hälta men det var bara inledningsvis en liten rörelsestörning som försvann efter två varv. Jag ynkade mig som vanligt men beordrades med barsk ton att tänka positivt vilket är lättare sagt än gjort för mig men Anki har ju rätt.