Vår vän Gräv-Anders har varit på besök med sina muskelmaskiner så nu har vi början på det som kan kallas paddockstaket. En perfekt bakfylla efter fyllons dagar i stan förstördes av ett herrans liv då Gräv-Anders drog igång sin hydraulhammare på gården. Jag var tvungen att rulla ur sängen och styra upp arbetet med staketet då bara mannkraft inte alltid räcker utan lite tanke också behöver finnas med i varje arbete. Det visade sig dock att gubbarna kom igång bra och mina flotta ritningar var överflödiga.

Då och då får man besök även på landet och denna gång var det schnausern Wilma med vidhängande matte Victoria som gästade oss.  Det är roligt att se hur folk och hundar liknar varandra efter ett par år och dessa två är inget undantag. Båda har en stor portion integritet och kort stubin samt att de inser vikten av att vara konsekventa.

Wilma hälsar alltid genom att pinka ett tiotal gånger bara för att visa sitt övertag, och Victoria hälsar alltid med frasen:

-SÅH, sätt på kaffet jag har åkt en kvart för att komma hit och det skall väl inte vara i onödan.

Efter kaffedrickandet skall hundarna gå i drill eftersom Victoria är hundfröken. Hon antyder att det finns godis i fickan och då är jyckarna lätta att övertala. Dock blir det ingen utdelning utan mot prestation och snar ljuder tydliga kommenderingar som,

-Sitt! Ligg! Pang! Skall!

När hon blir åtlydd flödar godiset ymnigt ur bastanta nävar men när Tilda som sväljer sina godisar hela försöker få ett par bitar extra säger Victoria Vänta! med myndig röst.

Hon berättar att då hon håller kurs är det inte hundarna som är besvärliga men de kommer sällan ensamma utan har en människa i ett snöre efter sig och de är kluriga att dressera. Jag kan bara hålla med för det tog tio förök att lära Tilda plats men efter femton års träning har inte gubben lärt sig hur han skall hantera smutstvätten.