Efter att min debut på träningsplan med Pållan min inte gick så bra föll jag in i en självömkande depression och ynkade mig hejdlöst. Då jag satt vid köksbordet med gubben och drack kaffe kom det plötsligt en hästtransport in på går´n -en välmladnsvagn förstås. Det var värmlänskan som iklätt sig sin karaktäristiska hatt och rock och då hon gick med bestämda steg till vårt hus visste jag att ho hade nåt i kikarn. 

- Jag har hästen med mig, ta på dig lite mer kläder så får du följa med bort till grannen din(min gamle arbetsgivare som ägde hennes häst förut).

-Jag går ingentans jag är sur och vrång men du kan få lite kaffe.

Kaffe dracks och jag övertalades att gå med.

Vi gick ut och Gosivositullenullingen(döpt till Sixpack) lastades ur.

-Du måste gå med på vägen för Bubbinubben har tråkiga erfarenheter med bilar.

-Jag tar cyckeln för jag har ont i benhinnorna, sa jag

-Du får gå för Snuttepicken gillar inte cycklar heller.

Iväg tågade sedan banderiljären till fots och picadoren till häst.

Då hon sedan knackade på och visade sin stolta springare sken mannen upp och gick ut för att hälsa. Det blev ett kärt återseende. Gosenosingen gnäggade igenkännande och mannen snodde runt hästen och konstaterade att han var i fin form.

-Titta som han kråmar "sä", mös han och betraktade ekipaget som utförde skolorna på gårdsplanen under glada och ibland utländska tillrop.

Då och då stannade hästen framför mannen för att prata och kanske bli bjuden på en godsak.

-Sicken klok häst dä kan jag tala om, log mannen och undrade samtidigt vad alla snörena som vi akademiska ryttare vill använda var till.  Värmländskan tog på sig en viktig min och berättade om stång, kapson, spansk sadel och spöhållningen.

Efter en liten stund tackade mannen för sig och förkunnade att det var trav på TV som han nogsamt följde och vi tågade hem och fortsatte vårt ihärdiga hästprat. Efter en liten stund kom mannens fru på cyckel. Hon hade missat det förnämliga besöket och ville också hälsa på sin gamla häst.  Kaffe dracks på nytt och mer hästprat följde innan det var dax för välmländskan att dra hem med pickepackebubben.