Har ni tänkt på att alla vi pengaslösande, fanatiska, enkelspåriga och prestigetänkande varelser (hästägare) kan delas in i olika fack. 

Ofta finns det en av varje i vart stall men om två av samma sort vistas på samma ställe kan det lätt bli konflikt.

Tävlings Tina: Hon lever för tävlingar och träningar ord som dessutom uttalas på värsta norrköpingsdialekt oavsett om hon kommer därifrån (täavling, träaning). Det är segrarna som räknas vägen dit är oväsentlig och gå ofta via ett antal sönderridna hästar och försmådda pojkvänner som får ställa upp och köra Pålle än hit och dit fast de hellre skulle varit hemma och spelat tv-spel.  Tävlingar är enda anledningen till hennes "hästintresse" och skogspromenader och sommarbete är inget av godo. Pålle är viktig så länge han presterar men gör han inte det så säljs han bums oftas med motivationen "han hade inte kapacitet för mer". Tävlings Tina har inte så mycket gemensamt med...

Naturliga Nina: Hon suger åt sig allt hon läser och ser om alternativmedicin, hovvård, spiritism, homeopati och karma på ett ibland lite för okritiskt sätt.

Hon har helt strukit veterinärer ur sin lista då dessa bara förgiftar Pålle med "butta" och finadyne.

Om Pålle har rymt ur hagen beror det sannolikt på att den ligger på en currylinje och då måste alltihop flyttas och Pålle nogsamt rehabiliteras med healing och chakra balansering fast i själva verket var haget trasigt och gräet var grönare på andra sidan. Hagstolparna är aldrig av tryckimpregnerat virke(gud förbjude) och allt foder är ekologiskt odlat och mycket svårt och dyrt att köpa.

Rediga Rosita: Hon drar sig inte för att högljutt kommentera och kritisera annat hästfolk kända som okända. Ingen har en sådan erfarenhet som hon och det talar hon om även om lyssnaren inte är intreserad. Hon omger sig gärna med tillbakadragna tystlåtna hästtjejjer som diskret håller sig i bakgrunden. Ve den som säger emot henne för hon är fullproppad med syrliga motargument.

Tyvärr går det inte alltid så bra när hon själv skall visa sina färdigheter men även då har hon sina fyndiga ursäkter: Det var en älg långt inne i skogen, en fluga flög förbi, tyglarna är kassa, det är fel färg på vojlocken osv....

Hon är och förblir bäst.

Tykna Terese: Ingen har ett så stort ordförråd på fula tillmälen på sin och andras hästar och assholehäst är bland de mildare uttrycken. Hon låter knytnävarna föra hennes talan då hennes häst alltid djävlas, ska till och djävlas eller djävlades igår.

Om man rider ut tillsammans med henne kan man bli rädd då det plötsligt kommer ett illvrål för att hästen tog en tugga gräs eller viftade bort en fluga.   Hon har tagit åt sig den delen av horsemanshipträningen att hästar är hårda djur som delar ut sparkar till höger och vänster men allt det andra struntade hon i eftersom hon tycker det är trams.

Tant Tyra: Hon är väldigt trevlig att umgås med för hon har alltid massor av prat i sig samt en fullknökad kaffekorg med till stallet.

Eftersom hon skaffat häst på äldre dagar och enbart för nöjes skull är det viktigt att njuta av tiden i stallet glömsk av gubbe,ungar, städning och matlagning. 

Hon pysslar likagärna om Pålle som rider på honom som för övrigt kan vara lite läskigt om Pålle inte är helt lugn, men vad gör väl det hon tycker om Pålle ändå.

Bonniga Berta: Denna tjej har fullt med tjyvknep som hon lärt sig av gamla "hästgöbbar" som visste hur en slipsten skulle dras. Hon talar alltid om märrar aldrig om ston och är den som sköter grovgörat i stallet som att köra traktorn, bremsa hästar om det behövs eller hjälpa till att hålla pålle liggande vid tex en kastrering genom att helt sonika sätta sig på dennes huvud. Hon är hjälpsam på ett ibland lite överlägset sätt som tex:

-Ge mej Pålle så ska jag visa dej.

Hon skrattar gott åt beskyddande Beata som vill sätta på sin häst ett extra täcke, då säger hon :- Dä går la ingen nöd på den.

Beskyddande Beata: Har en hel arsenal med täcken,lindor, medikamenter, och olika varianter på pälsglans. Pålle måste absolut ha täcke på sig om det regnar för han kan smälta bort, om det snöar för han kan frysa bort, om det blåser för han kan blåsa bort, om det är soligt för då kan han få i sig D-vitamin, om han står i stallet så han inte blir kall, om han rids så han inte blir stel och om han longeras av samma orsak. Benen lindas också ofta om han står i stallet,rids eller går i hage i den mån han får göra det med tanke på alla faror som lurar där. Trots att han är så "välskött" finns det ingen häst som har så många skador (verkliga eller inbillade ) som denna häst.  Om någon kommer med ett påpekande att denna behandling borde ha med hästar att göra svarar hon att hon vet att hon överdriver men hon älskar ju sin häst och vill vara "noga". Det är ren tur om någon upptäcker hästen under täcken med halskrage, benlindor, grälla huvor och svanspåsar så de inte tar fel och tror att det är Tomas Di Leva som står på alla fyra.

Fundamentalist Fia: Denna tjej har ett så kallat läshuvud och läser sig till sin hästkunskap. Hon hittar lätt sin nich inom hästsportsdjungeln och följer den slaviskt.  Hon förkunnar den "rena läran" för alla som vill hör på och även några till men utför övningarna med föga känsla och intuition då det ej behövs om man har en manual att följa. Det luriga med henne är att hon då och då omärkligt byter inriktning tex: akademiskt till western, till centrerad ridning, till, natural horsemanship osv..... då med motivationen "har jag alltid tyckt". Alltså kärleken är konstant men föremålen växlar.

Flummiga Fredrika: Om hon har häst eller marsvin är egentligen likgiltigt eftersom hennes träningsmetoder är desamma. En dags träning kan gott bestå av att ligga på Pålles rygg medan han betar. Ibland är hon väldigt tankspridd och kan gå med ett grimmskaft och tycka att Pålle följer så lätt fast hon glömt at knäppa fast honom. Hon är väldigt stolt över Pålle som hon anser uträttar storverk om han gnäggar efter henne, lyfter hoven spontant eller bara tittar sött. Om hon säger att hon bara skall rida en liten tur kan hon i sin vimsighet bli borta i timmar eftersom hon hela tiden upptäcker nya stigar att ta.

Akademiska Anna: Ingen lovprisar och avgudar sin tränare som denna tjej.

Hon har gått från att vara en helt vanlig enkel person intresserad av hoppning, killar, fester och dokusåpor till att säga sig vara konstexpert och mycket fördjupad i historiekunskap fast hon inte skulle känna skillnad på Monet och Michelangelo om hon så fick se dem i levande livet. Om barocken kom före renässansen är också kluriga frågor för vad brydde hon sig om gamla kungar i skolan.

Hela hästutrustningen är också utbytt till ett hutlöst pris med lång leveranstid då hon plötsligt insett att den gamla "engelska" "tortyrutrustningen"  inte höll måttet.  Sadeln liknar mer en fåtölj, stången är ofta av alta escuela modell och en såndära kapson är ett måste för att kunna jobba Pålle på rätt sätt.

Uttryck som "trycka bort ryggen" och "framåt nedåt" har fått en enorm betydelse.

Det ingår också i hennes plikter att vallfärda en gång om året till danmark för att beskåda stormästaren och låta sig inspireras av dennes mycket djupa kunskap.

Sherry har bivit en gudabenådad dryck och avnjuts helst i kristallglas istället för det gamla att dricka mellanöl i plastmuggar.

Hon är dock mycket mån om sin häst som helst är av modell PRE eller liknar en sådan mer och mer allteftersom träningen fortskrider.

Antingen om Pålle sparkar efter en fluga eller är lite allmänt orolig utbrister hon glatt.

_Nu är inte piaffen långt borta, titta så han sätter under sig och trampar!

Fikonspråk inom akademin:

vibrera stången, Hm,Hm litte vulgärt va ?

sänk ena höften,Fysiologiskt omöjligt eftersom höfterna sitter ihop.

travers,Inte det som hänger i garagetaket för att lyfta tunga delar.

versal,Inte stora bokstäver.

trampa i stigbygeln, Ja, inte vill jag ha dem på huvudet.

Gör en parad, Kan vara kul att visa upp sig om man är finklädd.