Det var värmlänskan som ringde ho e på gång, sa gubben då jag just kommit från jobbet och just bestämt att vi skulle införskaffa nya husdjur.  Det tog ca tio minuter så var hon på gården. Istället för att gå in på en gång spatserade hon runt och bedömde vårt nya paddockstaket.

Hon håller på att göra en serie om sin travpålle Sixpack och jag får vara med på ett hörn för att jag var med i Sixpacks barndom. Jag har tilldelats de ansvarsfulla uppgifterna att färglägga och vara detaljkonsult eftersom jag utrustats med fotografiskt minne.

Då jag skissat en stund och hon fått lite vattendrivande te sa hon plötsligt och barskt:

-Nu åker vi te grannen din(mannen) och hör om några detaljer!

-Jag är trött och hungrig å åker inte iväg som en lumphandlare ynkade jag men det hade jag ingenting för eftersom jag tillhör de lättövertalades skara.

-Du e så dumme, in i bilen bums! 

Då vi kom dit var barn och barnbarn samlade och vi blev bjudna på kaffe.  Mannens fru tittade genast på utkastet av serien och kvittrade glatt då mannen var med i någon ruta.

-Titta vad likt stojade hon och höll upp en sida där mannen står och tittar på den ridande värmlänskan.

- Dä ser ut som en trägubbe som "Döderhultarn" snidat kan jag tala om,sa mannen.

-Nä, mer som den lille keramikmannen jag gjorde en gång.

Värmlänskan ställde frågor om Sixpacks travkarriär och mannens fru fick gå i alla lådor för att ta fram gamla bilder och målfoton som värmlänskan fotade av.  Mannen var så nöjd då han tänkte tillbaka på loppen som den kloke pållen vunnit.

- Han vann dagens dubbel flera gånger, den hästen har löphuvud kan jag tala om.

Värmlänskan myste då pållens CV avhandlades under flitigt kakätande.

Efter kaffet gick jag och värmlänskan och tittade på gamla stallet där Sixpack var uppvuxen men som stod tomt sedan några år. Mannen kinkade lite och sa att det kanske låg kvar gammal hästskit där och det var väl inget att se för oss men vad brydde vi oss om det när vi skulle på spännande upptäcksfärd.  En del kul saker såg vi faktiskt bla en gammal sko som tros ha tillhört ovannämda pålle och en grön mankam som jag borstat mången hästman med.

-Tänk vad mannen byggt med sina bara händer sade värmlänskan och tittade på de en gång så fina boxarna.