Ännu en dag då man skall jobba eftermidag och inte hinner med nåt vettigt.

Lika bra att då minna sig en stund av svunna tider.

Vi tar det säkra för det osäkra

Flera år efter att jag hade slutat jobbet på travstallet och börjat jobba i verkstadsbranchen fick en kompis praktik i det stallet som också är vår granngård.

Vi satt en sen kväll ute i trädgården och drack kaffe (inget starkare faktiskt) då kompisen plötsligt utbrast:

-Titta , en häst har kommit lös på gärdet!

-Är det en häst verkligen, ja kanske, svarade jag.

Kompisen behövde inte titta närmre utan sa tvärsäkert att det var hennes arbetsgivares mest välmertierade travhästar för honom hade hon kört så mycket att hon kände igen steget exakt. 

Hon ställde kaffekoppen och kastade sig i bilen och beordrade mig på plats bredvid för här skulle det samlas guldpoäng för rådigt ingripande.

Bilen sladdade in på granngården och dörren knackades på med bestämda nävar.

En inte riktigt nöjd man öppnade och undrade varför hans nattsömn hade störts.

-Jo du hästen din är på rymmen bort mot en annan grannes arabston och han har god fart.

-Va säger du , han går ju på andra sidan stallet och betar, kan jag tala om,svarade mannen.

-Nä Nä Nä, jag känner väl igen den hästen om det så skulle vara kolmörkt, envisades kompisen.

-Ja, ja kommer väl då får vi se,sa mannen och satte suckande på sig skorna.

Vi har grimskaft med oss strålade kompisen av iver att få hjälpa till och vi marcherade i gles formation för att fånga in den förvildade hästen.  Då vi kommit en bit såg vi mycket riktigt hur något travade längre bort.

-Dä ä ju en älg sa mannen.

-Nä, det kan det la inte va, vi får gå närmare,sa kompisen.

Vi gick en bit till och kom såpass nära att tillochmed hon kunde se att det faktisk var skogens konung som betade i klövern ett stycke bort.

Då mannen och vi vände hemåt sades inte så mycket  för ibland kan det kännas bra att umgås i tysthet och begrunda om man verkligen ser det man ser eller något helt annat..