Var 6:e vecka kommer vår husgud och massör Anki på besök för att ge alla våra pållar massage.  Då står glädjen högt till tak och denna gången var hon extra efterlängtad då jag tycker mig ha förlorat allt "hästöga" och  lilla Zamora varit halt (förmodligen av ett mugganfall på ena benet).

Anki är alltid positivt inställd och mycket världsvan då hon har ett par fötter med i både trav- och westernvärlden.  Och för en annan bonne är det spännande att höra vad som händer i den stora hästvärlden.  Denna gång berättade hon en tragisk historia om en tjej som ej kunnat hantera sina sporrar och gjort ordentliga sår på sin häst inför en stor tävling då Anki var veterinärassistent. Det är skrämmande vad folk gör med sina hästar och mitt dåliga samvete med tanke på Zamoras hälta bleknade lite vid denna jämförelse. Det visade sig emellertid att hältan inte var kvar och Zamora var i fin form så det bådar ju gott.  Alla hästar i stallet var förövrigt i fin form då särskilt Herkules som var i mycket rund fin form och då jag sade att han har faderskänslor för lille Tyko tyckte hon det såg mer ut som han hade moderskänslor med tanke på hans mage.

Min gubbe som en tid lidit av verk i knäna och inte sökt läkare trots att jag varnat för rullator och hotat att göra Lachmantest fick en snabb behandling med stämgaffen och myste förnöjt av att bli lite ompysslad av kvinnlig fägring.

Sedan dracks  förstås det obligatoriska kaffet av alla utom Zorros Lena som ännu inte fyllt trettio och uppnått den ansenliga åldern då man vet att uppskatta denna dryck. 

Efter massagen tvingade jag Anki att titta på hur Zamora jobbades från marken och om hon kunde se någon hälta men det var bara inledningsvis en liten rörelsestörning som försvann efter två varv. Jag ynkade mig som vanligt men beordrades med barsk ton att tänka positivt vilket är lättare sagt än gjort för mig men Anki har ju rätt.

Det var värmlänskan som ringde ho e på gång, sa gubben då jag just kommit från jobbet och just bestämt att vi skulle införskaffa nya husdjur.  Det tog ca tio minuter så var hon på gården. Istället för att gå in på en gång spatserade hon runt och bedömde vårt nya paddockstaket.

Hon håller på att göra en serie om sin travpålle Sixpack och jag får vara med på ett hörn för att jag var med i Sixpacks barndom. Jag har tilldelats de ansvarsfulla uppgifterna att färglägga och vara detaljkonsult eftersom jag utrustats med fotografiskt minne.

Då jag skissat en stund och hon fått lite vattendrivande te sa hon plötsligt och barskt:

-Nu åker vi te grannen din(mannen) och hör om några detaljer!

-Jag är trött och hungrig å åker inte iväg som en lumphandlare ynkade jag men det hade jag ingenting för eftersom jag tillhör de lättövertalades skara.

-Du e så dumme, in i bilen bums! 

Då vi kom dit var barn och barnbarn samlade och vi blev bjudna på kaffe.  Mannens fru tittade genast på utkastet av serien och kvittrade glatt då mannen var med i någon ruta.

-Titta vad likt stojade hon och höll upp en sida där mannen står och tittar på den ridande värmlänskan.

- Dä ser ut som en trägubbe som "Döderhultarn" snidat kan jag tala om,sa mannen.

-Nä, mer som den lille keramikmannen jag gjorde en gång.

Värmlänskan ställde frågor om Sixpacks travkarriär och mannens fru fick gå i alla lådor för att ta fram gamla bilder och målfoton som värmlänskan fotade av.  Mannen var så nöjd då han tänkte tillbaka på loppen som den kloke pållen vunnit.

- Han vann dagens dubbel flera gånger, den hästen har löphuvud kan jag tala om.

Värmlänskan myste då pållens CV avhandlades under flitigt kakätande.

Efter kaffet gick jag och värmlänskan och tittade på gamla stallet där Sixpack var uppvuxen men som stod tomt sedan några år. Mannen kinkade lite och sa att det kanske låg kvar gammal hästskit där och det var väl inget att se för oss men vad brydde vi oss om det när vi skulle på spännande upptäcksfärd.  En del kul saker såg vi faktiskt bla en gammal sko som tros ha tillhört ovannämda pålle och en grön mankam som jag borstat mången hästman med.

-Tänk vad mannen byggt med sina bara händer sade värmlänskan och tittade på de en gång så fina boxarna.

Vår vän Gräv-Anders har varit på besök med sina muskelmaskiner så nu har vi början på det som kan kallas paddockstaket. En perfekt bakfylla efter fyllons dagar i stan förstördes av ett herrans liv då Gräv-Anders drog igång sin hydraulhammare på gården. Jag var tvungen att rulla ur sängen och styra upp arbetet med staketet då bara mannkraft inte alltid räcker utan lite tanke också behöver finnas med i varje arbete. Det visade sig dock att gubbarna kom igång bra och mina flotta ritningar var överflödiga.

Då och då får man besök även på landet och denna gång var det schnausern Wilma med vidhängande matte Victoria som gästade oss.  Det är roligt att se hur folk och hundar liknar varandra efter ett par år och dessa två är inget undantag. Båda har en stor portion integritet och kort stubin samt att de inser vikten av att vara konsekventa.

Wilma hälsar alltid genom att pinka ett tiotal gånger bara för att visa sitt övertag, och Victoria hälsar alltid med frasen:

-SÅH, sätt på kaffet jag har åkt en kvart för att komma hit och det skall väl inte vara i onödan.

Efter kaffedrickandet skall hundarna gå i drill eftersom Victoria är hundfröken. Hon antyder att det finns godis i fickan och då är jyckarna lätta att övertala. Dock blir det ingen utdelning utan mot prestation och snar ljuder tydliga kommenderingar som,

-Sitt! Ligg! Pang! Skall!

När hon blir åtlydd flödar godiset ymnigt ur bastanta nävar men när Tilda som sväljer sina godisar hela försöker få ett par bitar extra säger Victoria Vänta! med myndig röst.

Hon berättar att då hon håller kurs är det inte hundarna som är besvärliga men de kommer sällan ensamma utan har en människa i ett snöre efter sig och de är kluriga att dressera. Jag kan bara hålla med för det tog tio förök att lära Tilda plats men efter femton års träning har inte gubben lärt sig hur han skall hantera smutstvätten.

Har då och då tänkt på hur språket kan te sig svårt att förstå även mellan svenskar som kommer från olika delar av landet. Ibland har samma ord helt olika betydelser och språkförbistring uppstår. En vän som kommer ifrån Arboga gjorde en knepig min då vi var ute på skogspromenad och jag visade en trevlig skogsglänta och sa:

-Här brukar vi majja på vårkanten.

Hennes ögon blev inte mindre då jag fortsatte:

-Vi brukar rida hit och ibland följer några ungar med och majjar.

Hon hade aldrig hört ett så löjligt ord för picknick och var övertygad om att vi menade att vi rökte marjuana och med små barn tillråga på allt. Picknick är väl ännu löjligare har nån sett en pick nicka.

Att säga till en norrman att man pular i trädgården är väl lite frispråkigt men

att säga till den samme att man pular med sina hästar börjar bli lite perverst.

En gammal kollega från Polen berättade att han var kanotfull i helgen vilket är än bättre beskrivning eftersom en full kanot blir lite vinglig.

En ungersk man kom in i tobaksaffären i vår stad och var mycket röksugen

varpå han sa med myndig röst till den unga tjejjen i kassan:
-Pippa!

När han visade med en gest hur han stoppade pipan, genom att göra ena handen som ett hål och stoppa andra handens pekfinger där i, då gick tjejjen ut och hämtade sin chef som fick köra ut snuskhummern.

En Brittisk herre hade för vana att knulla över till kiosken för att köpa cigg.

En man från mellansverige tyckte det var jobbigt att pöka med två hästar samtidigt i transporten varvid han nöjde sig att lasta en så det blev mindre pök. Vi skrattade behärskat eftersom dyliga skämt inte uppskattades av denne herre. Gonatt!

I många år har jag gnatat och tjatat om att träningen skulle gå lättare om vi hade en paddock och alltid fått samma envisa svar.

-Du får la rida i hagen eller i skogen dä ä ingen mening mä å betala för en kärringsandlåda.

Då har jag fått hålla tillgodo med en liten lerig gropig gräsplätt som oftast på grund av väder och vind varit oridbar. Tills.............

Gubben skaffar häst och den hästen inte vill gå ur fläcken för han har hittat mat på träningsplan.

- Nu är det jag som ringer till gräv-Anders så vi får en paddock, dä ä ju hopplöst att rida här.

Sen dröjde bygget inte länge och alla fick som de ville utom Herkules som tycker att det är dumt att färdas på oätbart underlag.

I was once like you are now, and I know that it´ s not easy 

to be calm when you´ve found something going on.

But take your time, think alot,

Why, think of everything you´ve got.

For you will still be here tomorrow, but your dreams may not.................

Har ni tänkt på att alla vi pengaslösande, fanatiska, enkelspåriga och prestigetänkande varelser (hästägare) kan delas in i olika fack. 

Ofta finns det en av varje i vart stall men om två av samma sort vistas på samma ställe kan det lätt bli konflikt.

Tävlings Tina: Hon lever för tävlingar och träningar ord som dessutom uttalas på värsta norrköpingsdialekt oavsett om hon kommer därifrån (täavling, träaning). Det är segrarna som räknas vägen dit är oväsentlig och gå ofta via ett antal sönderridna hästar och försmådda pojkvänner som får ställa upp och köra Pålle än hit och dit fast de hellre skulle varit hemma och spelat tv-spel.  Tävlingar är enda anledningen till hennes "hästintresse" och skogspromenader och sommarbete är inget av godo. Pålle är viktig så länge han presterar men gör han inte det så säljs han bums oftas med motivationen "han hade inte kapacitet för mer". Tävlings Tina har inte så mycket gemensamt med...

Naturliga Nina: Hon suger åt sig allt hon läser och ser om alternativmedicin, hovvård, spiritism, homeopati och karma på ett ibland lite för okritiskt sätt.

Hon har helt strukit veterinärer ur sin lista då dessa bara förgiftar Pålle med "butta" och finadyne.

Om Pålle har rymt ur hagen beror det sannolikt på att den ligger på en currylinje och då måste alltihop flyttas och Pålle nogsamt rehabiliteras med healing och chakra balansering fast i själva verket var haget trasigt och gräet var grönare på andra sidan. Hagstolparna är aldrig av tryckimpregnerat virke(gud förbjude) och allt foder är ekologiskt odlat och mycket svårt och dyrt att köpa.

Rediga Rosita: Hon drar sig inte för att högljutt kommentera och kritisera annat hästfolk kända som okända. Ingen har en sådan erfarenhet som hon och det talar hon om även om lyssnaren inte är intreserad. Hon omger sig gärna med tillbakadragna tystlåtna hästtjejjer som diskret håller sig i bakgrunden. Ve den som säger emot henne för hon är fullproppad med syrliga motargument.

Tyvärr går det inte alltid så bra när hon själv skall visa sina färdigheter men även då har hon sina fyndiga ursäkter: Det var en älg långt inne i skogen, en fluga flög förbi, tyglarna är kassa, det är fel färg på vojlocken osv....

Hon är och förblir bäst.

Tykna Terese: Ingen har ett så stort ordförråd på fula tillmälen på sin och andras hästar och assholehäst är bland de mildare uttrycken. Hon låter knytnävarna föra hennes talan då hennes häst alltid djävlas, ska till och djävlas eller djävlades igår.

Om man rider ut tillsammans med henne kan man bli rädd då det plötsligt kommer ett illvrål för att hästen tog en tugga gräs eller viftade bort en fluga.   Hon har tagit åt sig den delen av horsemanshipträningen att hästar är hårda djur som delar ut sparkar till höger och vänster men allt det andra struntade hon i eftersom hon tycker det är trams.

Tant Tyra: Hon är väldigt trevlig att umgås med för hon har alltid massor av prat i sig samt en fullknökad kaffekorg med till stallet.

Eftersom hon skaffat häst på äldre dagar och enbart för nöjes skull är det viktigt att njuta av tiden i stallet glömsk av gubbe,ungar, städning och matlagning. 

Hon pysslar likagärna om Pålle som rider på honom som för övrigt kan vara lite läskigt om Pålle inte är helt lugn, men vad gör väl det hon tycker om Pålle ändå.

Bonniga Berta: Denna tjej har fullt med tjyvknep som hon lärt sig av gamla "hästgöbbar" som visste hur en slipsten skulle dras. Hon talar alltid om märrar aldrig om ston och är den som sköter grovgörat i stallet som att köra traktorn, bremsa hästar om det behövs eller hjälpa till att hålla pålle liggande vid tex en kastrering genom att helt sonika sätta sig på dennes huvud. Hon är hjälpsam på ett ibland lite överlägset sätt som tex:

-Ge mej Pålle så ska jag visa dej.

Hon skrattar gott åt beskyddande Beata som vill sätta på sin häst ett extra täcke, då säger hon :- Dä går la ingen nöd på den.

Beskyddande Beata: Har en hel arsenal med täcken,lindor, medikamenter, och olika varianter på pälsglans. Pålle måste absolut ha täcke på sig om det regnar för han kan smälta bort, om det snöar för han kan frysa bort, om det blåser för han kan blåsa bort, om det är soligt för då kan han få i sig D-vitamin, om han står i stallet så han inte blir kall, om han rids så han inte blir stel och om han longeras av samma orsak. Benen lindas också ofta om han står i stallet,rids eller går i hage i den mån han får göra det med tanke på alla faror som lurar där. Trots att han är så "välskött" finns det ingen häst som har så många skador (verkliga eller inbillade ) som denna häst.  Om någon kommer med ett påpekande att denna behandling borde ha med hästar att göra svarar hon att hon vet att hon överdriver men hon älskar ju sin häst och vill vara "noga". Det är ren tur om någon upptäcker hästen under täcken med halskrage, benlindor, grälla huvor och svanspåsar så de inte tar fel och tror att det är Tomas Di Leva som står på alla fyra.

Fundamentalist Fia: Denna tjej har ett så kallat läshuvud och läser sig till sin hästkunskap. Hon hittar lätt sin nich inom hästsportsdjungeln och följer den slaviskt.  Hon förkunnar den "rena läran" för alla som vill hör på och även några till men utför övningarna med föga känsla och intuition då det ej behövs om man har en manual att följa. Det luriga med henne är att hon då och då omärkligt byter inriktning tex: akademiskt till western, till centrerad ridning, till, natural horsemanship osv..... då med motivationen "har jag alltid tyckt". Alltså kärleken är konstant men föremålen växlar.

Flummiga Fredrika: Om hon har häst eller marsvin är egentligen likgiltigt eftersom hennes träningsmetoder är desamma. En dags träning kan gott bestå av att ligga på Pålles rygg medan han betar. Ibland är hon väldigt tankspridd och kan gå med ett grimmskaft och tycka att Pålle följer så lätt fast hon glömt at knäppa fast honom. Hon är väldigt stolt över Pålle som hon anser uträttar storverk om han gnäggar efter henne, lyfter hoven spontant eller bara tittar sött. Om hon säger att hon bara skall rida en liten tur kan hon i sin vimsighet bli borta i timmar eftersom hon hela tiden upptäcker nya stigar att ta.

Akademiska Anna: Ingen lovprisar och avgudar sin tränare som denna tjej.

Hon har gått från att vara en helt vanlig enkel person intresserad av hoppning, killar, fester och dokusåpor till att säga sig vara konstexpert och mycket fördjupad i historiekunskap fast hon inte skulle känna skillnad på Monet och Michelangelo om hon så fick se dem i levande livet. Om barocken kom före renässansen är också kluriga frågor för vad brydde hon sig om gamla kungar i skolan.

Hela hästutrustningen är också utbytt till ett hutlöst pris med lång leveranstid då hon plötsligt insett att den gamla "engelska" "tortyrutrustningen"  inte höll måttet.  Sadeln liknar mer en fåtölj, stången är ofta av alta escuela modell och en såndära kapson är ett måste för att kunna jobba Pålle på rätt sätt.

Uttryck som "trycka bort ryggen" och "framåt nedåt" har fått en enorm betydelse.

Det ingår också i hennes plikter att vallfärda en gång om året till danmark för att beskåda stormästaren och låta sig inspireras av dennes mycket djupa kunskap.

Sherry har bivit en gudabenådad dryck och avnjuts helst i kristallglas istället för det gamla att dricka mellanöl i plastmuggar.

Hon är dock mycket mån om sin häst som helst är av modell PRE eller liknar en sådan mer och mer allteftersom träningen fortskrider.

Antingen om Pålle sparkar efter en fluga eller är lite allmänt orolig utbrister hon glatt.

_Nu är inte piaffen långt borta, titta så han sätter under sig och trampar!

Fikonspråk inom akademin:

vibrera stången, Hm,Hm litte vulgärt va ?

sänk ena höften,Fysiologiskt omöjligt eftersom höfterna sitter ihop.

travers,Inte det som hänger i garagetaket för att lyfta tunga delar.

versal,Inte stora bokstäver.

trampa i stigbygeln, Ja, inte vill jag ha dem på huvudet.

Gör en parad, Kan vara kul att visa upp sig om man är finklädd.