"In the beginning,  when we were winning

when our smile were genuine

But now unforgiven the everlasting, everlasting"    

Manic street preachers-bra låt

Då och då får man trots allt erbjudanden från killar att ha intimare umgänge.

Denna gången väntade han på mig i duschen. Jag kände mig dock för trött för att vara tillmötesgående och tänkte kasta ut honom men han var snabb och smet bakom badkarskanten. där satt han och kikade på mig när jag duschade och berättade att han gillade fukt men inte att bli genomvåt inte helt olikt andra av det manliga släktet. Han var stor och muskulös och lite hårig och hade ganska långa ben men de blev slaka av vatten och trasslade då lätt ihop sig inte heller det olikt andra man känner utan att nämna dem vid namn.

Nästan varje dag fastnar det en låt i hjärnan. Om man dokumenterar dessa under en tid kanske man får en del fakta och kan SPS:a sitt liv. Det behöver nödvändigtvis ej vara bra låtar.

"The night a journey throug dark towards light"

The perishers-bra låt

Hunn,Gubben och jag tog en söndagstur till Kynnefjäll. Vi hade hört att det fans en sekt där som polerade stenar och levde gammaldax men av detta såg vi inte ett spår men det blev en trevlig resa och vi såg fin natur och en del samhällen som man inte åker till så ofta som Stigen, Rådanefors, Hedekas och Uddevalla.

Då vår lilla ridfröken på grund av kommande barnafödande inte kan träna oss på ett tag har vi bestämt att ses ändå och träna och byta erfarenheter.

Denna gång var det ideologisk träff hos mig och åtminstone halva gruppen, engelskridläraren Amanda och givetvis Värmlänskan dök upp.

Jag hade bestämt att rida före och men som vanligt är min timing inte den bästa så när folket kom hade jag inte ens sadlat.  Den lilla skaran fick då bevittna hur jag i sakta mak red runt i olika krumelurer med varierande resultat.  Eftersom lilla Tyko alltid är med på banan fick även han visa sina färdigheter med klickern och han gjorde det faktiskt med den äran och jag blev stolt. Nu gäller det bara att han sköter sig på utställningen som är om två veckor.

Efteråt var det dax för em fika och jag som är varmblodig bestämde att vi skulle sitta ute eftersom jag hade skurat utemöblerna och inte tyckte att det skulle vara förjäves. Det blev mycket friskt i vinden och vågorna gick på kaffet. Värmlänskan som är extremt frusen hämtade sin Barbapappa filt och kröp in i.

Sedan var det dax för filmvisning(inomhus) och först ut var filmen om Nevzorov och alla gapade förundrat och ville givetvis bli som denne otrolige ryss.

Efter ytterligare några filmer var det dax för förplägnad och då dök grannen Terese som också har en häst som heter Zorro upp tilsammans med sin minste pöjk. Mat åts och prat pratades och seda bröt våran lilla grupp upp utom Terese som blev så ridsugen att hon hämtade sin häst varvid pöjken stannade kvar för tillsyn av mig. 

Var kom alla ungar ifrån??????

 Pöjken var lite rädd för Tilda så jag sa åt honom att vi kan gå in och spela lite piano istället. Barn har mycket stora öron och vips hade hans syster och en annan grannes äldsta pöjk som lek i närheten kommit fram och var överlyckliga över att få komma in och spela.

De större barnen bänkade sig vid pianot och hamrade med fasta knytnävar så det blev Tjajkovski blandat med trashmetal samt vägbygge. Den lille fich inte spela alls så han hämtade en blomflaska och sprutade på den store pöjken som i sin tur blev arg och tog flaskan och sprutade mångfallt på den lille. Flaskan fick konfiskeras och den lille upptäckte pilates bollen vilket hans syster också gjorde, tumult uppstod och denn lille slog sig och fick tröstas med saft och kaka, då kom mamman tillbaka och huset utrymdes.

Gubben min som inte är så stödjande hade under denna tid låst in sig i vardagsrummet och så på film mycket högt.

På kvällskvisten kom Värmlänskan farandes för att knyta några lösa trådar till Sixpack serien och därmed blev jag med henne på turne till grannstugan ty där skulle hon köpa foder och höra vidare om sin blivande kändis häst. Min paparazzi-gen var i olag så jag fick ej med kameran tyvärr.

När vi kom dit var frun och mannen på ett strålande humör ty de hade varit på semesterresa och hade kommit hem i tryggt förvar.

Redan i fönstret såg Värmlänskan hur frun hystade med en duk och sade förtjust att nu åker nog finduken på när jag skall komma men hon hade fel visade det sig då hon höll på att klä en kartong med vaxduk.

-Denne skall mannen få äta ur så blir det inte så mycket städning.

-Smart lösning tyckte vi och flinade, men då berättade hon att det skulle användas som en tillfällig kattlåda.

Det serverade hembakta bullar utan socker på som mannen beställt då han ville äta dem i bilen utan spill.  Värmlänskan proppade munnen full och pratade samtidigt eftersom hon är mycket förtjust i dessa bullar.

Jag berättade en liten annekdot om hur jag mött en gammal klasspappa i Kiel på väg ut från ett mycket tvivelaktigt ställe med skylten dominanta Katja. Hur han stapplat därifrån alldeles söndertröskad med håret på ända.

Detta blev väldigt mycket för Värmlänskan och frun som kastade sig under bordet medan Värmlänskan utstötte gutturala bullblandade ljud medan mannen mer behärskat nöp sig i armen och den skackars hunn ej alls förstod husfolkets märkliga beteende också var under bordet.

Mannen var förövrigt mycket nöjd med att hans forne pålle inklusive han själv skulle bli seriefigur och undrade om de skulle göra en film också.

-Jag kan tala om att jag vill att Robert Redford skall spela huvudrollen isåfall, mös han. Lite besviket måste jag säga att det är en ohyggligt lång trycktid på serierna så innan filmmanuset är klart så är jag rädd för att Robert Redford trillat av pinn.

Jag tog min bil och bästis(Tilda) och for hem till Ann-Louise för att få en liten kick-off med vår klickerträning.

Hunn lastades ur och A-L skulle få se en flygande start på vad vi övat in men- PLATT FALL! Lilla Tilda var inte riktigt glad och åt inte de medhavda godisarna trots att de bjöds utan motprestation.  Korv i enorma mängder skars upp av vår läromästare men den spottades ut av en lite osäker hunn.

Tankarna gick fort åt domedagshållet med cancer, förgiftning, hjärtsvikt och andra trauman. Men A-L förklarade att de ibland kunde bli lite låga av överraskningen med den nya sortens träning så vi tog en paus för nosning och kissning.

När sedan arbetet togs upp på nytt var hunn sitt vanliga matglada jag och framsteg gjordes. I och försig inga nya tricks men vi befäste inlärningsmetoden som vid mitt egna tränande innan blivit lite fel.  Och bäst av allt Tilda tyckte att det var jätte kul.

När hunn hade fått sitt i träningsväg var det dax för kaffe paus och vi diskuterade hästägarmoral detta outtömliga ämne och kom fram till igen att det är svårt att frälsa världen och vissa extrema grupperingar kommer snart att falla på eget grepp(det måste ske om gud är god) då vi känner till

ett gäng som endast och jag menar verkligen endast löser problemen med våld och på så sätt får utlopp för det behovet genom hästarna.  Detta är för mig väldigt svårt att förstå eftersom vi i I-länder bara har hästar som nöje och kan sköta transporter och jordbruk utan våra vänner.  I ett U-land däremot kan ju en hel familjs liv bero på att häststackarn arbetar.

Kaffedoften måste känts vida omkring för vi hade bara hunnit äta fyra kakbitar var så kom Värmlänskan dundrandes för att se efter vad som stod på.

Efter kaffet hämtades shettisen Casino in för ytterligare demo av klickerträning och A-L visade konster och övade in nya i flygande fläng.

Värmlänskan kände sig dock klen i kroppen och föll ihop till en liten hög som lätt kunde rymmas i en skokartong varpå hon drog sig tillbaka till bekvämare ställningar på Långebo. (Om detta var sant eller om det hade med unga skogshuggare att göra vete fåglarne)

Sedan kom kronan på verket då A-L hämtade sin ettåriga P.R.E hingst Salle som lärt sig att liga ned på kommando.  Det blev ett par ligg samt en hel del ansatser men han var för dagen inte helt med på noterna vilket även hästarna har rätt till.  Sedan bar det av hem för att öva på egna pållar.

Jag blev väldigt förvånad vad lätt det var att lära lille Tyko att stå(inte skrapa med hovarna) på en halvpall och sedan även en brädhög samt presenning och hög pall.

Människor vill-Hästar kan!

Zorros matte Lena har ingått det äkta ståndet men sin sambo Anders och då var jag och gubben där och smörjde kråset samt bevittnade detta livslånga åtagandet som förgylldes av en präst som inte var så stelbent samt et mycket stiligt brudpar.