Bubben går från klarhet till klarhet i ridningen. Nu har han fått agera skolhäst åt vännen Maria. De har tränat några gånger med min hjälp och just denna dag kom ridfröken förbi med goda råd till oss.

Gubben som går överkurs på det där med delegation delegerade bort ridningen till Maria. Ridfröken som är mild men bestämd tyckte att det gick bra och gladdes åt bådas framsteg.

Själv försökte jag få en helhet i ridningen genom att rida på tränsbett vilket är lite trixigare än att rida med fyra tyglar(tvärt om vad man kan tro).

Vi övade på att Zamora skulle följa bettet, halva piruetter, förvänd galopp och vanlig galopp i det svåra varvet. Zamora var pigg och dörädd för en plastbit som hängde från huset (och har gjort det i 2 år) visade iochmed detta ett litet prov på passage(hi hi). Gubben fick ta bort plastbiten som gjort sitt och Zamora blev lite bättre till mods och den höga skolan var över.

Hästarna fick gå ut i sin hage och vi gick in för att äta.

Vi gick in på yotube och hittade mycket roligt att skratta åt. Bla "silly natural horsemanship" inte helt olikt oss när vi grejar själva utan insyn (skratt) samt en del tragiska saker som american saddlebreds och rollkur med Anky. Otroligt sorgligt. Hade den hästen som hon red varit en människa hade man tydligt sett att det rörde sig om en neurologisk skada.

Sen var det mat och damerna åt så magen stramade.

Gubben var nöjd med mycket kvinnfolk i huset och skröt och gick som en tupp.

Vi hade en trevlig dag tilsammans och hästarna och hunn var nöjda för att ha fått stå i centrum som vanligt.

Man plockar mark hela tiden även om resultat och utmärkelser låter vänta på sig.

Min sista rest av ridrädslan har varit att rida på stora vägen och min pålle är inte helt stadig med det även om hon inte bryr sig om bilar så finns det saker i omgivningen som kan vara livsfarliga så är jag ju lycklig ägare av en "Lippe" och det är inte Guds mening att vi ska förså dessa hästarnas överhuvud fullt ut.

Det började med att jag varit lite trött på hästmänniskors eviga strävan att vara bättre än den andre och plötsligt har konkurrensen tagit sig till den akademiska världen och de värsta är de som säger att de inte konkurrerar alls för det är något som inte är möjligt vad det gäller människor å andra sidan bör man ta det med en nypa salt för man kan läsa mellan raderna.

Det som bla har varit på tapeten är den eftersträvansvärda piaffen.

Vi är inte så duktiga på det men någon gång får vi ett par steg som liknar piaff men det är långtifrån alltid då vi försöker.

Det är väldigt lätt att tro att piaff bara är nervöst trampande på stället och om så vore fallet har jag piaffat extremt mycket och har märkt att travhästar som vill iväg är mästare på detta konststycke.

Det gör ont i hjärtat att se ryttare rycka i tyglarna samtidigt som de sparkar med benen tills häststackarn gör detsamma och kallar det piaff med mallig uppsyn.

Till saken

Piaffen ligger på hyllan ett tag och vi är tillfälligtvis engelskt utrustade till den snygga galoppen sitter där och det går bättre och bättre men vägen är bara anträdd än.

Vägridningen är det som också har varit på tapten och jag har börjat låta bilar passera utan att jag sitter av med språng och än lever vi.

Sist vi var ute på en liten tur mötte vi en mannens fru med vidhängande liten hund i flexikoppel. Hunden var hästvan men Zamora tyckte att det där snöret hunden satt fast i var något suspekt men vi klarade det också och hunden halades in. Mannens fru fick sedan bråttom för att mota in tre lyckliga hästar som funnit sin tillflykt utanför hagen. Ett tag sprang de som gaseller över stäppen men hästarna var snälla och gick tillbaka till sin hage.

Le torné

Väl hemma var det dags för lite ridning i sandlådan och jag förklarade för en oförstående gubbe hur man rider man mot man med vapen.

Han tyckte det var onödigt att rida an i en sluta utan ville rida rakt på med murbräckan Herkules.

Jag visade honom en hejdundrande anridning i sluta med draget svärd (spö)

fast bara i trav i lagom långsamt tempo ropande deius vult!!(Gud vill det)

Men av någon anledning blev det inte någon reträtt av det tunga artilleriet (Herkules och gubben) de visade ingen rädsla alls utan bara stod där med långa underläppar så jag får öva upp min farlighet till nästa gång.

Zamora tyckte dock att det var kul och blev lite hingstig av den roliga stämningen.

Reträtten kom lite senare då Herkules och gubben travat några varv och de blev trötta och drog sig mot stallet nöjda med sin insats.

Moralens väktare och formaliteternas bevarare Emma af Sopemaden har tänkt igen.

Min långa och snygga kompis som börjat rida igen efter en tids stiltje.

Hon har givit mig äran att vägleda henne till grunderna i den akademiska ridkonsten.

Hon har aldrig skadat sig svårt eller fastnat i stereotyper som undertecknad så ridningen går framåt i rask takt och jag tycker det är skoj och ger beröm.

Men ställer mig ibland frågan hur ska vi ge beröm.

Beröm som väcker löje.......

Jag kan då och då komma på mig att beröma det uppenbara oftast med djuren men också ibland med folk.

är lilla Tilda har tagit en pinne och springer iväg med sin skatt rak i ryggen och öronen lite bakåt kan man utbrista: Iiihh så duktig den lilla är(hundar bär ofta spontant på pinnar). Detta är inte så tokigt eftersom djur inte uppfattar ironi utan reagerar på tonfallet. Om jag istället säger till Gubben oj vad du kan när han går ur lastbilen som han gör var dag blir det lite töntigt ( om han inte varit skadad och ej haft den förmågan på ett tag)

Likförbannat sker det gång på gång vid exempelvis ridningen.

Om ett ekipage av medelmåttig karaktär( jag räknar mig dit) gör en väldigt banal övning så kan man ibland få höra ett avgrundslikt Braaaaa från åskådarna och det kan göra en lite osäker på om man väcker löje eller bara skall piggas upp. Men det är också bra att ta ut de små detaljerna i allting för att få en anledning till att berömma. Gränsen är hårfin men vad tycker ni??   Kommentera!!!!!!!!!!!!!!!

Beröm även om....

Maten smakade för illa:

Ja ,saltet var ju ovanligt salt

Kompisens nya frisyr ser inte klok ut:

Fåglarna kommer att älska det

Saxen var nog inte slö

Du är en riktig glädjespridare

Ett konstverk som man inte begriper sig på gjort av en vän:

Vilka härliga färger eller om det var svartvitt kontrasterna är slående

När en vän tapetserat med fula tapeter:

Vad stort rummet blev

När någon rider utan att ha koll på kroppen (flaxar, nickar, studsar):

Vilken avslappnad sits du har

När någon sitter stelt och oföljsamt i sadeln:

Du har en snygg hållning

När någon gått ner ett halvt gram i vikt, oftast vet personen inte om det själv: Guuuu va smal du blitt du är en helt annan människa.

Så var sista dagen på pumpfabriken gjord och nu väntar en liten semester innan skolan börjar.

Veckan har gått segt och blev inte bättre av att jag fick rapporter av gänget som befinner sig på Gotand och fröjdas med får, medeltid och sprit.

Nå ja de gör av med pengar och jag tjänar tillfälligtvis en slant till det fattiga livet som nu förs på sopemden.

Härom dagen visade jag svärmor hur man återvinner disktrasor genom att doppa dem i kalkosan så de blev som nya och inte luktade snusk.

Jag visade grundligt och detta var förstås mest på skämt. Efter sessionen var svärmor mycket rakryggad och sa inte mycket.

Jag berättade det hela för gubben som gapskrattade och berättade att svärmor hade en vännna som brukade tvätta disktrasor och hon tyckte det var höjdej av snålhet och hade aldrig hört på maken så dumt.

Jag tyckte det var ohyggligt kul och skrattade så jag skrek.

Spartips:

Kopiera streckkoder (på jobbet eller borta) klistra dem på utländska burkar och panta.

Matfria hos närstående och ej fullt så närstående

Räta krokiga spik

Tvätta disktrasor!!!!!!!!!

Frikoppla bilen i medlut (stäng ej av tändningen det blir svårt att styra då)

Det finns mycket fint på soptippen som andra ej vill ha

Sök jobb på ställen med gratis frukt och kaffe

Vänd på jackor de kan ha ett fint foder i en glad färg och jackan blir som ny

(gör det inte med stickade tröjor om du inte vill se ut som en ryamatta, en bekant provade detta men det gjorde förvisso åskådarna glada och varma inombords)

Sist men inte minst: Se till att hästarna/HUNDARNA  inte blir sjuka eller ännu hellre skaffa ej djur då slipper du arbeta och kan leva i sus och dus och en slatt sprit kan man alltid få av en bättre bemedlad broder.

Amazing Ann-Louise hade fått korn på en häst som hon bara måste ha till sin söta samling och jag blev tillfrågad om jag ville följa med(ha ha) och det ville jag. Det höll på tt inte bli så då jag på kvällen innan uptäckte att jag tappat min plånbok.

Hursom helst packade jag ändå och ordnade för djuren och 10 min innan avfärd hittade jag den på bilverkstaden där min bil var inlämnad.

Min gubbe som redan var i Norge var mycket orolig för vårt följe och svärfar om möjligt än mer skeptisk, men han skickade med en flaska vin.

Jag blev hämtad på centralen av A-L och vägen till Veitasrtond(eller nåt) var anträdd.

Värmlänskan skulle plockas upp samt även en hyrd transport.

Vägen är målet

Transporten hadde inte alla lysen och V-länskan ställde till ett herrans liv men lovade att fixa det bara hon fick ett specialspray som hon uttryckte det.

Det är viktigt med pauser så i Uddevalla stannades det för mat och strategsnack samt att V var nödig. I nordby var nästa stopp för handlande av mat samt att alla var nödiga.

Ytterligare stop i Sarpsborg där jag fick visat dem den för hästar så giftiga växten Stånds samt penga växling och V fick pinkat in även här.

Väster om Oslo var V nödig igen och så även norr om Hönefoss där hon även fick sitt specialspray som visade sig vara 5-56.

Hon luktade på sprayet och vi andra åt en glass.

efter ett tag hade vi så trevligt att vi började prata om döden och fet mat.

Alla hade olika visioner men jag tror ej att jag blev förstådd fullt ut men kul var det och alla var vid gott lynne.

Bergen har en tendens att bli högre och högre norr ut.

Vi såg en kulle utanför Oslo och blev betagna men nu började bergsknalarna bli höga på allvar.

Serpentinvägar, får och fjällbjörk

Vi tog en liten väg mellan Aurdal och Hemsedal som var mycket slingrig (tyckte vi då) . Efter ytterligare en paus för v ville hon köra och vägrenen(inga andra renar faktiskt) kom nära.

Vi passerade små galler i vägen och snart gick "VILDA" får och betade i kanten eller låg och såg på följet som tog god tid på sig att nå sitt mål.

Såg berget Skogshorn i fjärran ett berg med glaciär på toppen som jag besteg i min ungdom. Vi var tvungna att stanna även här för att denna gång se på fjällbjörk och nåt som liknade edelweiss.

I kvällninga var vi framme vid stugan i hemsedal.

MAT

Väl inne i stugan kom hungern smygande och allt skulle förberedas.

Värmlänskan är inte dum och ansåg att grillen måste passas så matlagningen föll på oss.

Efter tjöt och ätande samt två vinare senare tänkte vi klättra i berg.

Efter några meter blev vi höjdsjuka och vände hemåt ca 200 m från stugan.

Man har ju kommit till åren och det är vådligt att gå nerför men det hade gått bra om inte en värmlänska hade kommit i rullning och försökte dra med mig i avgrunden jag parerade i sista stund innan katastrofen var ett faktum.

En god natts sömn och så reveljen som uteblev.

Ingen hade tänkt att väcka mig som har det så svårt på morgonen utan de annars så högljudda kvinnsen tassade som möss och jag vaknade självmant.

Efter en kort frukost var det dax att städa stugan. Värmlänskan passade på att använda tiden till att spraya med sitt specialspray på bilens kontakt, men vi hade inte sketnat ner så farligt så det gick fort.

Upp upp och iväg

Vägen gick ständigt uppåt och vi kom till kalfjället. Där tog det stopp för att vi skulle beundra ny bergknallar och så fortsatte det ungefär hela vägen.

Den sista biten blev vägen till en stig med berg på ena sidan och fjord på andra inga marginaler för möte eller för att göra fräcka ställ i kurvorna. Här och där var vägen underminerad av stenbumlingar som rasat ned och gjort hål i vägen. 

Precis innan vi kom fram till en glaciär blev vi hejdade av en tjej och en farbror vi var framme.

En sån söt och snäll pålle

Pållen bodde på bergssluttningen och värmlänskan tog sats med ekipaget så det luktade lameller och gummi över hela nejden.

Den intet ont anande pållen stod och tuggade hö i ett litet skjul och gjorde inte stor affär av vår ankomst.

Efter lite trixande kom han in i transporten och stod där som ett ljus hela vägen hem.

Då jag jobbar nästan hela sommaren på pump-fabriken får man ta vara på små guldkorn av lediga dagar. Detta var en sådan dag.

Zamora, gubben och jag styrde kosan mot kinnekulle för att få oss en rejäl duvning i den akademiska ridkonsten samt se oss omkring och på nytt besöka de anrika bygderna runt kinnekulle då vi är tämligen historieintresserade.

Det är trevligt att åka dit för att träna då det inte är så omständigt och vi får ett bra och personligt bemötande.

Eftersom jag gått den senaste tiden på rosa moln vad det gäller ridningen eftersom piaffen börjar ta form kom jag ned några pinnhål på ridlektionen. Ibland kan man träna mycket på något så att annat grundläggande blir lidande, så var det idag då Zamora inte följde bettet helt korrekt. Det kändes lite som att jag behövde kalibreras och efter den första lektionen förstod både jag och pållen vikten av att kunna rida i olika former och att det är det som är hela tråden i ridkonsten.

Pizza och Tempelriddare

Mellan passen placerade vi pållan i en hage och åkte på tur.

Vi stannade till vid Arnäs men gick inte ända fram. Sedan bar det av till Forshems kyrka för att bevittna de intressanta relieferna.

Bilden av den förmodade svenske tempelriddaren är väl i sig inte så upphetsande men den gav utrymme för mig och gubben att drömma om att vi en dag skulle rida med blankvapen med hästarna i perfekt terre a terre.

Herkules skulle då representera det tunga rytteriet med lans och jag och Zamora skulle vara Mamlukerna med kroksablar.

Det blev även en tur till husaby källa samt senare en pizza i Hällekis.

Mer poletter trillar i och ännu ett bestick till lådan

Vid den andra lektionen finslipade vi traven och Christofer fick köra Zamora lite på slutet. Det är inte så ofta som man ser annan ryttare på sin häst så det var kul at se hur det såg ut.

Efter att ha pratat en stund och fått några visdomsord på vägen for en mör häst med vidhängande människor hem till Sopemaden igen för att ta vara på de nya verktyg vi fått för att så småning om lära sig rida.

Jag och min lilla pålla vågade oss till min gamla ridklubb för att där ta del av en helgkurs med den duktiga riddaren Birgitta Järnåker.

Dagen var extremt varm men började bra med återseende av en massa gamla vänner.

Både min gamla och min nya ridlärare skulle delta i samma kurs och resten av deltagarna var från vår ridgrupp samt värmlänskan som var först ut på plan efter mogen övertalning.

Hon red sin fina häst "Pickepackebubben"(Uttalas med dansk brytning enligt V) Det gick kanon och de fick till en fin öppna och Birgitta berömde.

Det var riktigt kul att min gamla ridfröken en inbiten engelskryttare var med på en akademisk tillställning och även de levererade med glans.

Att min nya ridlärare var duktig behöver inte nämnas för hon och Birgitta har tränat ihop i många år så inget nytt under den solen.

Jag som har svårt för nya situationer blev hemskt nervös och ville åka hem och höll på att inte komma upp alls men värmlanskan som inte förstår nervositet var hjälpsam och sa åt mig att andas och då kom även jag igång.

Efter lite tjyvtränande på parkeringen red vi in på banan.

Birgitta bad oss att vis hur vi tränar själva och det är det värsta som finns. Till råga på allt kom min ridgrupp som jag tränar ibland dit och tittade och jag kände kravens ok tynga mina axlar.

Zamora var fin och lyhörd så det gick bra och Birgitta berömde och tyckte att hon var fin.

Jag tyckte att Birgitta var bra och efter den lektionen fick vi beröm av åskådare och min ridgrupp(hi hi)

Den andra lektionen bytte vi till det gamla ridhuset med speglar och en dödligt farlig presenning. Zamora blev heltokig och ville inte vara kvar därinne så den lilla-Marie med söt-ponnyn Red Wind fick rida före medan vi bekantade oss med omgivningen.

Jag har sett Red Wind länge och känner mig glad över att hon har blommat ut till en jättefin ridponny sedan den lilla-Marie har börjat rida henne.

När det blev vår tur hade Zamora lugnat sig något och vi kunde rida.

Hon var väldigt trött men vi fick goda råd på vägen och Birgitta tyckte att jag hade bra timing och känsla och jag skall lita på min intuition.

HURRA FÖR MIN LILLA DUKTIGA HÄST!!!!!!

Vår älskade lille katt Jonny bråttom har lämnat oss.

Jonny levde farligt och har varit flera gånger på akuten så vi var övertygade om att han var en överlevare. Men en vacker dag tog han språnget framför en bil och blev så illa skadad att vi ej hunnit till veterinären.

När Skarprättarn på byn fick komma med sin bössa orkade han inte ens titta upp och vi tror att vi gjorde det rätta. Nu vilar han bland granar och björkar tillsammans med Salig Lillebror och Salig Leif och hans lilla kattsjäl fångar råttor och busar med andra missar i katthimmlen.

Jonny värmde våra huvudkuddar varje kväll och hade alltid tid för en pratstund. Vår söta lilla katt blev bara ett år.

"Johnny B., how much there is to see,
Just open your eyes and listen to me.
Straight ahead, a green light turns to red,
Oh, why can't you see, oh, Johnny B.?"