Hunn,Gubben och jag tog en söndagstur till Kynnefjäll. Vi hade hört att det fans en sekt där som polerade stenar och levde gammaldax men av detta såg vi inte ett spår men det blev en trevlig resa och vi såg fin natur och en del samhällen som man inte åker till så ofta som Stigen, Rådanefors, Hedekas och Uddevalla.

Då vår lilla ridfröken på grund av kommande barnafödande inte kan träna oss på ett tag har vi bestämt att ses ändå och träna och byta erfarenheter.

Denna gång var det ideologisk träff hos mig och åtminstone halva gruppen, engelskridläraren Amanda och givetvis Värmlänskan dök upp.

Jag hade bestämt att rida före och men som vanligt är min timing inte den bästa så när folket kom hade jag inte ens sadlat.  Den lilla skaran fick då bevittna hur jag i sakta mak red runt i olika krumelurer med varierande resultat.  Eftersom lilla Tyko alltid är med på banan fick även han visa sina färdigheter med klickern och han gjorde det faktiskt med den äran och jag blev stolt. Nu gäller det bara att han sköter sig på utställningen som är om två veckor.

Efteråt var det dax för em fika och jag som är varmblodig bestämde att vi skulle sitta ute eftersom jag hade skurat utemöblerna och inte tyckte att det skulle vara förjäves. Det blev mycket friskt i vinden och vågorna gick på kaffet. Värmlänskan som är extremt frusen hämtade sin Barbapappa filt och kröp in i.

Sedan var det dax för filmvisning(inomhus) och först ut var filmen om Nevzorov och alla gapade förundrat och ville givetvis bli som denne otrolige ryss.

Efter ytterligare några filmer var det dax för förplägnad och då dök grannen Terese som också har en häst som heter Zorro upp tilsammans med sin minste pöjk. Mat åts och prat pratades och seda bröt våran lilla grupp upp utom Terese som blev så ridsugen att hon hämtade sin häst varvid pöjken stannade kvar för tillsyn av mig. 

Var kom alla ungar ifrån??????

 Pöjken var lite rädd för Tilda så jag sa åt honom att vi kan gå in och spela lite piano istället. Barn har mycket stora öron och vips hade hans syster och en annan grannes äldsta pöjk som lek i närheten kommit fram och var överlyckliga över att få komma in och spela.

De större barnen bänkade sig vid pianot och hamrade med fasta knytnävar så det blev Tjajkovski blandat med trashmetal samt vägbygge. Den lille fich inte spela alls så han hämtade en blomflaska och sprutade på den store pöjken som i sin tur blev arg och tog flaskan och sprutade mångfallt på den lille. Flaskan fick konfiskeras och den lille upptäckte pilates bollen vilket hans syster också gjorde, tumult uppstod och denn lille slog sig och fick tröstas med saft och kaka, då kom mamman tillbaka och huset utrymdes.

Gubben min som inte är så stödjande hade under denna tid låst in sig i vardagsrummet och så på film mycket högt.

På kvällskvisten kom Värmlänskan farandes för att knyta några lösa trådar till Sixpack serien och därmed blev jag med henne på turne till grannstugan ty där skulle hon köpa foder och höra vidare om sin blivande kändis häst. Min paparazzi-gen var i olag så jag fick ej med kameran tyvärr.

När vi kom dit var frun och mannen på ett strålande humör ty de hade varit på semesterresa och hade kommit hem i tryggt förvar.

Redan i fönstret såg Värmlänskan hur frun hystade med en duk och sade förtjust att nu åker nog finduken på när jag skall komma men hon hade fel visade det sig då hon höll på att klä en kartong med vaxduk.

-Denne skall mannen få äta ur så blir det inte så mycket städning.

-Smart lösning tyckte vi och flinade, men då berättade hon att det skulle användas som en tillfällig kattlåda.

Det serverade hembakta bullar utan socker på som mannen beställt då han ville äta dem i bilen utan spill.  Värmlänskan proppade munnen full och pratade samtidigt eftersom hon är mycket förtjust i dessa bullar.

Jag berättade en liten annekdot om hur jag mött en gammal klasspappa i Kiel på väg ut från ett mycket tvivelaktigt ställe med skylten dominanta Katja. Hur han stapplat därifrån alldeles söndertröskad med håret på ända.

Detta blev väldigt mycket för Värmlänskan och frun som kastade sig under bordet medan Värmlänskan utstötte gutturala bullblandade ljud medan mannen mer behärskat nöp sig i armen och den skackars hunn ej alls förstod husfolkets märkliga beteende också var under bordet.

Mannen var förövrigt mycket nöjd med att hans forne pålle inklusive han själv skulle bli seriefigur och undrade om de skulle göra en film också.

-Jag kan tala om att jag vill att Robert Redford skall spela huvudrollen isåfall, mös han. Lite besviket måste jag säga att det är en ohyggligt lång trycktid på serierna så innan filmmanuset är klart så är jag rädd för att Robert Redford trillat av pinn.

Jag tog min bil och bästis(Tilda) och for hem till Ann-Louise för att få en liten kick-off med vår klickerträning.

Hunn lastades ur och A-L skulle få se en flygande start på vad vi övat in men- PLATT FALL! Lilla Tilda var inte riktigt glad och åt inte de medhavda godisarna trots att de bjöds utan motprestation.  Korv i enorma mängder skars upp av vår läromästare men den spottades ut av en lite osäker hunn.

Tankarna gick fort åt domedagshållet med cancer, förgiftning, hjärtsvikt och andra trauman. Men A-L förklarade att de ibland kunde bli lite låga av överraskningen med den nya sortens träning så vi tog en paus för nosning och kissning.

När sedan arbetet togs upp på nytt var hunn sitt vanliga matglada jag och framsteg gjordes. I och försig inga nya tricks men vi befäste inlärningsmetoden som vid mitt egna tränande innan blivit lite fel.  Och bäst av allt Tilda tyckte att det var jätte kul.

När hunn hade fått sitt i träningsväg var det dax för kaffe paus och vi diskuterade hästägarmoral detta outtömliga ämne och kom fram till igen att det är svårt att frälsa världen och vissa extrema grupperingar kommer snart att falla på eget grepp(det måste ske om gud är god) då vi känner till

ett gäng som endast och jag menar verkligen endast löser problemen med våld och på så sätt får utlopp för det behovet genom hästarna.  Detta är för mig väldigt svårt att förstå eftersom vi i I-länder bara har hästar som nöje och kan sköta transporter och jordbruk utan våra vänner.  I ett U-land däremot kan ju en hel familjs liv bero på att häststackarn arbetar.

Kaffedoften måste känts vida omkring för vi hade bara hunnit äta fyra kakbitar var så kom Värmlänskan dundrandes för att se efter vad som stod på.

Efter kaffet hämtades shettisen Casino in för ytterligare demo av klickerträning och A-L visade konster och övade in nya i flygande fläng.

Värmlänskan kände sig dock klen i kroppen och föll ihop till en liten hög som lätt kunde rymmas i en skokartong varpå hon drog sig tillbaka till bekvämare ställningar på Långebo. (Om detta var sant eller om det hade med unga skogshuggare att göra vete fåglarne)

Sedan kom kronan på verket då A-L hämtade sin ettåriga P.R.E hingst Salle som lärt sig att liga ned på kommando.  Det blev ett par ligg samt en hel del ansatser men han var för dagen inte helt med på noterna vilket även hästarna har rätt till.  Sedan bar det av hem för att öva på egna pållar.

Jag blev väldigt förvånad vad lätt det var att lära lille Tyko att stå(inte skrapa med hovarna) på en halvpall och sedan även en brädhög samt presenning och hög pall.

Människor vill-Hästar kan!

Zorros matte Lena har ingått det äkta ståndet men sin sambo Anders och då var jag och gubben där och smörjde kråset samt bevittnade detta livslånga åtagandet som förgylldes av en präst som inte var så stelbent samt et mycket stiligt brudpar.

Den dära Värmlänskan!

Efter jobbet var jag trött som f-n och skulle skyndsamt bege mig raka vägen till V-länskans gård för att där åtrigen träffa tandläkaren för kompletterade högtravande frågor till artikeln om bett som jag skall skriva.

När jag nästan var framme ringde hon och sa att de blivit försenade och var kvar i gärdhem x antal mil därifrån.  Bilen vändes och styrde kosan åt ovannämda destination.

 Då jag anlände dit klev jag ur bilen med kameran i högsta hugg och sprang in i stallet och knäppte av några foton.  Eftersom jag först inte sa något till nån blev tandis nog väldigt förvånad och gjorde en min som såg ut som han sett Elvis. Alla i stallet där höll nämligen på att packa ihop och bege sig till nästa ställe så det var nog ingen som fattade vad jag ville och bilderna blev också väldigt suddiga.

Jag tänkte att jag beger mig till V-länskans gård när de kommer dit istället för då är det nog mindre stress så jag åkte hem och vilade en timme.

Strax efter fem ringde hon och sa att de var påväg och då gick ljuset upp för mig om mitt tokiga beteende tidigare och slängde ur mig att tandisstackarn må tro att jag är efterbliven som springer in tar kort och sedan sticker. Hon hörde inte klart meningen utan frågar rätt ut om han tyckte det.   PINSAMT!!!

Jag bestämde mig för att åka iallafall och när jag kom dit var hon inte på plats utan hade åkt och skaffat mat till den vid det laget utsvultna tandläkaren.   Jag passade på att förklara vad jag höll på med och fick sedan ställa mina frågor som han tålmodigt besvarade. 

Han berättade något mycket intressant om fång, detta  växande hästproblem.  Innan det uppkommer symtom på hovarna kan man se symtom på gingivit (tandlossning med svullet och lättblödande tandkött) eftersom fång som vissa tror inte är en hovsjukdom utan sätter sig i hela kroppen. Folk är i allmänhet så dåliga på att kolla upp sina Pållars tänder och låter alla möjliga pajsare raspa deras tänder vilket kan få förödande konsekvenser och ivärstafall kan hästen förblöda och tänder försöras för all framtid.

PEKPINNE: Mota Olle i grinden och låt en riktig tandläkare kolla upp din häst

emellanåt!!!!

"Hästar kan lätt bil över 30år men deras tänder har svårare för det" BB

Överlevnadskonstnären High Stock.

Denna 29åriga pålla har länge dragits med tandproblem men har igenom värmländskans mycket noga foderstat och betthänsyn lyckats att hålla hull och humör uppe såpass att det gör enorma träningsframsteg och hästen är vid gott lynne.

Tandis började med att undersöka hennes överkäke och konstaterade att det inte var så farligt men då han kollade underkäken...................

Han såg ut som om han på nytt såg Elvis då det visade sig att hälften av tänderna saknades där, det borde inte vara möjligt att hästen var i sån fin form med de gaddarna.  För att ytterligar visa på hästens vitalitet satt hon upp och red en stund och tandis min ändrades inte på en lång stund. 

Eftersom detta var dagens sista patient återstod bara att äta en liten bit samt ställa några kompletterande frågor och sedan bege sig tillbaka till sopemaden.

Fråga: Har vi alltid varit så "förståndiga" om våra pållars skötsel och träning?

Nej!!!!!!!!!!!!!! Misstag har begåtts på våra vänners bekostnad och det dåliga samvetet från förr gnager i våra hjärtan och nya misstag kommer att begås av okunskap så länge vi lever men att ödmjuka sig och inse hur lite man kan gör att man tar ett steg på vägen och de sista åren har varit en spännande resa med nya insikter hela tiden(och bakslag).

När jag var i yngre tonåren var det inte så mycket hästar på sommarloven så jag blev överlycklig när en kompis sa åt mig att följa med till salig Einar i Vächlera. Einar var en gammel krokoter gubbe som bodde längst inne på bochhättavägen i kuleskog. Han ägde den väldigt självmedvetna ardennern Nikodemus (Jag tror att Herkules är hans reinkarnation)

Kompisen berättade att det inte gick att galoppera på´n och jag svarade:

-Dä ä för i inte kan den riktige galoppskänkeln å då vell han inte i måste visa vem som bestämmer men jag ska visa er.

Jodå, Nikodemus som var rejält bred över ryggen och verkade sävlig te lynnet försågs med huvvelag och ett gammelt skarpbett samt ett nylonrep att hålla i då vi tyckte att körtömmarna blev för långa. Sadel och sånt jox var inte att tänka på eftersom en tyckte det var kapitalvaror för välbeställda.

Efter en kort uppvärmning bar det av till en stor åker och Nikodemus styrdes till dett bortre sidan.

-Nu töser, ska i få se på galopp!

Jag fick prova två steg sedan blev det rodeo på hästryggen som mest liknade en oljecistern. Jag for av handlöst och blev sparkad i fallet så att quadriceps kollapsade och ej har hämtat sig än.

Det blev ingen mer galopp på Nikodemus men väl andra vansinnesturer bla skulle vi köra in hö te salig Einar och råkade snäva svängen såpass att hanses sågverk välte och även allt höt som vi hade lastat högt och instabilt.

Vi agerade också taxitjänst och körde gubben te grannar och för att hämta post.

 Ibland var vi tre töser och alla fick plats på Nikodemus rygg men om traven blev för hastig blev han tvär och bockade av den som satt längst bak och det var en yngre tjej som passade bäst i den positionen.  Hon fick även sitta på då vi spände för och hade det inte alltför bekvämt då vi kommenderade rask trav och stackarn fick hålla sig i däckeln bäst hon jitte.

Så har jag bevittnat ännu en träning hos värmlänskan med fördjupad teori och vidhängande kroppsövningar. Denna gång kunde jag inte förhala teorin med mina som vanligt idiotiska frågor om utförandet av övningen "Saraband" (Inte enbart en film av salig Bergman eller en musikkomposition) utan vi fick bege oss till träningsplan för att återigen gå på olika sätt och därigenom lära oss rida samt ej använda mer hjälper än nöden kräver. Denna gång skulle imaginära badbollar symbolisera tyngdpunkten och jag kände att det blev för mycket för min reptilhjärna som vill ha de vanliga fysiklagarna som referens och har svårt att förstå mig på resonemanget som förövrigt alla andra fattade.Alla har väl sett den gamla leksaken med fågeln som balanserar på näbben med vingarna utsträckta och den bevisar ju att tyngdpunkten kan finnas utanför kroppen men det är ju i extrema ställningar och de intar vi svårligen på hästryggen-så snälla nån som fattar kan väl inviga mig i detta så jag så småningom kan lära mig rida.

Detta struttande vållade också en hel del skratt eftersom alla var koncentrerde och ibland var krockarna ett faktum. Vår lilla tålmodiga fröken Carin är ock aldrig så fisförnäm att hon inte kan visa på nytt det som inte gått in förr. 

Jag deltager i två ridgrupper och borde vara en fena på detta men eftersom jag har svårt att skilja på höger och vänster blir det ibland problem.(Jag kör faktiskt högertrafik så det är inte kris)

Och till råga på allt var detta sista träningen för vår lilla Carin som skall föda barn och nog blir borta ett tag, men jag hoppas att kunna träna så vi kan visa några framsteg då hon återvänder.  

Värmlänskan däremot har inga problem att relatera till badbollar och har börjat med utlänska ord som touchera och terre á terre då hon övar på samlad skritt medan jag med min ridning inte samlar något annat än skratt och möjligen lite damm.