När jag var i yngre tonåren var det inte så mycket hästar på sommarloven så jag blev överlycklig när en kompis sa åt mig att följa med till salig Einar i Vächlera. Einar var en gammel krokoter gubbe som bodde längst inne på bochhättavägen i kuleskog. Han ägde den väldigt självmedvetna ardennern Nikodemus (Jag tror att Herkules är hans reinkarnation)

Kompisen berättade att det inte gick att galoppera på´n och jag svarade:

-Dä ä för i inte kan den riktige galoppskänkeln å då vell han inte i måste visa vem som bestämmer men jag ska visa er.

Jodå, Nikodemus som var rejält bred över ryggen och verkade sävlig te lynnet försågs med huvvelag och ett gammelt skarpbett samt ett nylonrep att hålla i då vi tyckte att körtömmarna blev för långa. Sadel och sånt jox var inte att tänka på eftersom en tyckte det var kapitalvaror för välbeställda.

Efter en kort uppvärmning bar det av till en stor åker och Nikodemus styrdes till dett bortre sidan.

-Nu töser, ska i få se på galopp!

Jag fick prova två steg sedan blev det rodeo på hästryggen som mest liknade en oljecistern. Jag for av handlöst och blev sparkad i fallet så att quadriceps kollapsade och ej har hämtat sig än.

Det blev ingen mer galopp på Nikodemus men väl andra vansinnesturer bla skulle vi köra in hö te salig Einar och råkade snäva svängen såpass att hanses sågverk välte och även allt höt som vi hade lastat högt och instabilt.

Vi agerade också taxitjänst och körde gubben te grannar och för att hämta post.

 Ibland var vi tre töser och alla fick plats på Nikodemus rygg men om traven blev för hastig blev han tvär och bockade av den som satt längst bak och det var en yngre tjej som passade bäst i den positionen.  Hon fick även sitta på då vi spände för och hade det inte alltför bekvämt då vi kommenderade rask trav och stackarn fick hålla sig i däckeln bäst hon jitte.