Jag har lagt ytterligare sex månader till min förut tioåriga karriär som NC-operatör fast desa sista månaderna har varit på ett seriöst företag. Nu skall jag börja plugga och dett har jag sett fram emot  mycket länge men det kändes faktiskt lite vemodigt att lämna sitt passerkort som var en bild av mig tagen 98 då jag var ung och (jag vill inte säga snygg men mindre plågsam). 

När jag lämnade mitt gamla dårhus efter tio år var det med lättnad och glädje jag skulle aldrig ta i en hårdmetallsborr eller ett vändskär mera jag skulle aldrig ställa om en maskin stor som en buss, aldrig lyfta en fixtur, aldrig programmera en robot, jag skulle överhuvudtaget aldrig mer befatta mig med annan olja än matolja men jag fick lite förhinder. Dåvarande chef iddes inte ens säga hejdå medan den siste sa :  -Tack för väl utfört jobb och välkommen tillbaka å lycka till i skolan!

Men det är skillnad på ett framgångsrikt företag och ett mentalsjukhus där cheferna är mer skadade än de som så käckt kallas medarbetare(underhuggare).JAG ÄR INTE BITTER! HE HE!

Nu så ska jag bli tekniker om jag har något läshuvud kvar det vill säga men än så länge har jag inte drabbats av den för mig så välkända modfälldheten.

Andra saker som är bra som hänt är att jag fått en artikel publicerad i en tidning och jag har fått en förfrågan om att hålla i en ridkurs till jul så nog kan jag se fram emot spännande saker.

Kanske: Klarar jag inte av skolan

             Blir jag svårt sjuk

              Blir jag fattig

             Blir jag utanför och bidragsberoende

             Kommer ENOLA GAY och släpper en "little boy" över SOPEMADEN

             Kommer syndafloden

             harmageddon

             tusenfotingar

             malmannen

             osv..................

                  Eller också blir jag känd och smal hi hi hi hi hi hi!