Jag tog min bil och bästis(Tilda) och for hem till Ann-Louise för att få en liten kick-off med vår klickerträning.

Hunn lastades ur och A-L skulle få se en flygande start på vad vi övat in men- PLATT FALL! Lilla Tilda var inte riktigt glad och åt inte de medhavda godisarna trots att de bjöds utan motprestation.  Korv i enorma mängder skars upp av vår läromästare men den spottades ut av en lite osäker hunn.

Tankarna gick fort åt domedagshållet med cancer, förgiftning, hjärtsvikt och andra trauman. Men A-L förklarade att de ibland kunde bli lite låga av överraskningen med den nya sortens träning så vi tog en paus för nosning och kissning.

När sedan arbetet togs upp på nytt var hunn sitt vanliga matglada jag och framsteg gjordes. I och försig inga nya tricks men vi befäste inlärningsmetoden som vid mitt egna tränande innan blivit lite fel.  Och bäst av allt Tilda tyckte att det var jätte kul.

När hunn hade fått sitt i träningsväg var det dax för kaffe paus och vi diskuterade hästägarmoral detta outtömliga ämne och kom fram till igen att det är svårt att frälsa världen och vissa extrema grupperingar kommer snart att falla på eget grepp(det måste ske om gud är god) då vi känner till

ett gäng som endast och jag menar verkligen endast löser problemen med våld och på så sätt får utlopp för det behovet genom hästarna.  Detta är för mig väldigt svårt att förstå eftersom vi i I-länder bara har hästar som nöje och kan sköta transporter och jordbruk utan våra vänner.  I ett U-land däremot kan ju en hel familjs liv bero på att häststackarn arbetar.

Kaffedoften måste känts vida omkring för vi hade bara hunnit äta fyra kakbitar var så kom Värmlänskan dundrandes för att se efter vad som stod på.

Efter kaffet hämtades shettisen Casino in för ytterligare demo av klickerträning och A-L visade konster och övade in nya i flygande fläng.

Värmlänskan kände sig dock klen i kroppen och föll ihop till en liten hög som lätt kunde rymmas i en skokartong varpå hon drog sig tillbaka till bekvämare ställningar på Långebo. (Om detta var sant eller om det hade med unga skogshuggare att göra vete fåglarne)

Sedan kom kronan på verket då A-L hämtade sin ettåriga P.R.E hingst Salle som lärt sig att liga ned på kommando.  Det blev ett par ligg samt en hel del ansatser men han var för dagen inte helt med på noterna vilket även hästarna har rätt till.  Sedan bar det av hem för att öva på egna pållar.

Jag blev väldigt förvånad vad lätt det var att lära lille Tyko att stå(inte skrapa med hovarna) på en halvpall och sedan även en brädhög samt presenning och hög pall.

Människor vill-Hästar kan!