Så har jag bevittnat ännu en träning hos värmlänskan med fördjupad teori och vidhängande kroppsövningar. Denna gång kunde jag inte förhala teorin med mina som vanligt idiotiska frågor om utförandet av övningen "Saraband" (Inte enbart en film av salig Bergman eller en musikkomposition) utan vi fick bege oss till träningsplan för att återigen gå på olika sätt och därigenom lära oss rida samt ej använda mer hjälper än nöden kräver. Denna gång skulle imaginära badbollar symbolisera tyngdpunkten och jag kände att det blev för mycket för min reptilhjärna som vill ha de vanliga fysiklagarna som referens och har svårt att förstå mig på resonemanget som förövrigt alla andra fattade.Alla har väl sett den gamla leksaken med fågeln som balanserar på näbben med vingarna utsträckta och den bevisar ju att tyngdpunkten kan finnas utanför kroppen men det är ju i extrema ställningar och de intar vi svårligen på hästryggen-så snälla nån som fattar kan väl inviga mig i detta så jag så småningom kan lära mig rida.

Detta struttande vållade också en hel del skratt eftersom alla var koncentrerde och ibland var krockarna ett faktum. Vår lilla tålmodiga fröken Carin är ock aldrig så fisförnäm att hon inte kan visa på nytt det som inte gått in förr. 

Jag deltager i två ridgrupper och borde vara en fena på detta men eftersom jag har svårt att skilja på höger och vänster blir det ibland problem.(Jag kör faktiskt högertrafik så det är inte kris)

Och till råga på allt var detta sista träningen för vår lilla Carin som skall föda barn och nog blir borta ett tag, men jag hoppas att kunna träna så vi kan visa några framsteg då hon återvänder.  

Värmlänskan däremot har inga problem att relatera till badbollar och har börjat med utlänska ord som touchera och terre á terre då hon övar på samlad skritt medan jag med min ridning inte samlar något annat än skratt och möjligen lite damm.