Så var det dax att göra höstdebut på träningsplan i velanda. Jag hade bestämt att lämna lille Tyko hemma själv utan mamma för första gången och hade tingat Zorro-matten för att passa honom. Värmänskan hade också tingats som hjälp för att den korta resan skulle löpa smidigt. Värmlänskan tar lätt på sig rollen som arbetsledare om man är på något sätt ostrukturerad men denna gång var allt planerat i detalj och hon fogade sig i ödet och det gjorde även Zamora.

Eftersom min lilla ädla häst dras med ett hovproblem fungerade träningen som en sorts kalibrering för mig och vi presterade öppnor,slutor och taktändringar( allt i skritt för hand förstås) med Carins välsignelse. Carin och Zamora hade det gemensamt att de båda lämnat sina småttingar hemma fast Carin hade insikten att hon skulle hem på eftermiddagen något som den smått oroliga Zamora inte hade koll på. Men det löpte bra och vi var hemma efter 2 timmar till en mycket tuttesugen Tyko (manligt fenomen antar jag). Hemma poppades det poppkorn och värmlänskan åt som när Herkules får havre ur handen och hon blev smulig i ansiktet men på det stora hela verkade hon nöjd. Sedan åkt vi tillbaka för att se på de andra och lyssna på teorin.

Mellan hand och säte.............................

På teorin talade vi om hur det känns när hästen arbetar med ryggen och alla skulle själva prova att samla sig så det kändes i ryggslutet. Alla damer böjde sig fram och pressade hakorna mot bröstet och ett herrans liv uppstod. Vi såg ut som en samling svårt sjuka och värmlänskan klagade på en stränande overall. Efter detta hade vi svårt att återfå fokus och lektionen avbröts med några visdomsord från vår lilla fröken.

"Vi har iallafall roligt på våra möten"