Jag har direkt och indirekt blivit ifrågasatt om varför jag ( hmm det är gubbens häst) lämnat Herkules på vidareutbildning. Då jag trots genomgångna kurser i kommunikation och retorik ändå uttrycker mig bättre i skrift kanske ag kan berätta. Det är en mycket lång historia och det började på 70-talet då jag började rida....................................

Fegisar vad har ni på hästar att göra...

Jag hade aldrig upplevt rädsla till häst för att jag helt enkelt inte kände någon och detta kanske upplevts sårande för någon ridkamrat som känt sig osäker. Ritterna har många gånger varit halsbrytande och rent idiotiska. Jag har ridit in ett antal hästar förberedda som oförberedda och tyckt att detta var en kul och spännande syssla ända tills en serie händelser gjorde att jag inte vågade sitta upp ej ens gå upp på en stege. Jag kan inte återge allt här men akutsjukvården var vid flera tillfällen inblandade och mycket sjukbidrag har utbetalts samt att rullstolen höll på att bli min plats pga en kotförskjutning iblang ger känselbortfall och smärtor som aldrig kommer att ge sig. I denna veva dog mina tre älskade hästar och den fjärde unghästen som jag ridit såldes för jag hade i mitt ömkliga tillstånd inte värdighet att rida honom då jag var helt förändrad. Det går inte en dag utan att jag med sorg tänker på dem och all vad de gett mig men jag är inte typen som gråter offentligt utan funderar mer under tystnad.

En riktig vän tvingar mig

Jag tänkte inte träna mer även om jag vågade mig upp på hästryggen då ringde en vän och ville ha med mig på en akademisk ridkurs.

Efter dessa två dagar hade jag raderat mitt minne och började om från början. Jag började med att sluta lyssna på andra som givetvis alltid kan bättre förutom de som jag betalar för ridträning och de jag aktivt söker lärande hos . Det finns många som rider bra men inte har samma åsikter om en del saker, dessa kan vara goda vänner och hästar kan disskuteras men jag fäster inget avseende vid dem och försöker respektera dem ändå.    Jag vill inte påstå att jag aldrig sagt något om hur jag tycker andra rider eller kommenterat deras ridpass men jag har lärt mig min läxa den hårda vägen och försöker tänka mig för innan jag öppnar käften om det inte gäller rent djurplågeri. Jag studerar ofta andra ryttare och kan se fel hos de duktigaste för det är så att ingen är perfekt och alla dras med egenheter och fel som ibland inte betyder så mycket men jag försöker att lägga band på mig innan jag säger nåt för jag vet hur det kan knäcka en människa och det hjälper sannerligen inte hästen de rider på och då många likt mig rider bäst på läktarplats kanske det är fler om borde tänka då vissa ej tål att se ett misstag förrän det skall kommenteras.

Ödmjukhet?

Kan väl aldrig vara att säga att jag har hållit på så länge att jag kan eller att påtvinga andra som inte bett om det sitt ridsätt. Inte heller säga att vad var det jag sa eftersom alla måste upptäckadet själva i sin egen takt om det inte var så skulle ju alla rida som de gamla mästarna. Och lär sig en del aldrig för de har inte sökt kunskapen där den finns (hos hästen) och det må också vara hänt.

Jag skulle också felaktigt kunna påstå att jag var redig på något vis då jag ridit i 30 år regelbundet och vunnit 100% av mina starter sedan 1988 men vad fan bevisar det. Jag har startat 5 gånger sedan dess då jag inte tycker det är kul längre med tävlingar så vad kan inte lite statistik göra för att bättra på skrytet.

Jag gör ofta fel och ibland gör jag om samma fel men jag vill inte avsiktligt skada min häst så låt mig vara för jag håller på att lära mig!!

Saker muterar!

Ett tag tyckte man att man var duktig och det flöt på men så uppstår nya problem som man aldrig kunnat förutse precis som att pesten bekämpades och AIDS och ebola kom istället. Och skulle pesten komma åter skulle man inte kunna hantera den för kunskapen gått förlorad och vi måste göra nya upptäckter på gamla fakta. DVS om vi glömmer varför vi rider, nämligen för nöjes skull (iallafall här i vår I-land) går hela saken förlorad i ivern om att vara bäst och vinna flest rosetter.

Nu till saken.....

HERKULES LÄMNADES BORT FÖR ATT DET ÄR MIN GUBBES HÄST OCH ENBART VI UTAN NÅGONSOMHELST INBLANDNING TOG DET BESLUTET!

Jag tillbringar mina dagar med att studera och det tar en h-tes massa tid samtidigt som jag sköter gården då gubben mest jobbar borta.

Jag ser det heller inte som någon skam för det är ju så att allt kostar antingen jobbar man med det eller också betalar man fördet. Det finns ingen möjlighet att hålla i gång 3 hästar med vårt schema.

Att jag som sambo skulle ta på mig ridlärarrollen vilket jag försökte i början skulle resultera i att vi ej längre var sambo och det skulle stå Herkules dyrast.

Detta har gett oss :  Tid för annat

                                 Nya vänner och ideer om fortsatt träning

                                 En tom box för lille Tyko att vänja sig vid

                                 Herkules får dagliga uppgifter i den hektiska December

                                 Vårt föhållande är bättre

                                 Och det viktigaste, att gubben tycker det är roligt igen

                                 och längtar efter sin pålle

Jag begär inte att alla skall förstå men lite är i allafall sagt och jag tar gärna emot kommentarer på bloggen eller personligen men kommer att välja att inte publicera rasistiskt eller pornografiskt innehåll ej heller grova personangrepp eller utlämnande uppgifter.

Skall tilläggas att alla ryttare jag beundrar med undantag av de som ej inträtt i 30-årsåldern har gått igenom samma kris som jag och har därmed något för mig att lära av.

Till sist

Vill jag önska god jul till vår härliga ridgrupp som består av helt olika folk på olika nivå men ingen skulle drömma om att kommetera någon negativt och applåder utdelas ofta varesig det uppvisats piaff eller någon kommit ur en travvolt helskinnad och det är så det skall vara.